Känslor som inte vill bli till ord, eller bara inte kan bli det...
I bland finns det känslor, tankar och ord - men inga som kommer ut.
Så är det nu och varit ett tag.
Vissa känslor som gnager.
Det löser sig, inget mer med det - eller ja, förr eller senare kommer det väl ut.
Jag är så jävla svårpratad i vissa lägen bara och så lätt i andra.
Men inte i lägen där det är jag som ska vara vuxen och stor men ändå är den som känner mig liten på andra sätt.
Då går det inte att prata, det blir löjligt på något sätt.
Men övning ger färdighet.
Någon gång ska det hasplas ur, helst på rätt sätt också.
Jag är mycket bättre på att skriva än på att prata.
Det kanske är det jag borde göra i stället?
Skitsamma.
Det är en skön fredag, jag tar mig en baileys, sutade tidigt på jobbet, har Olivia sovandes i knät, zoo-apor och chokladknappar i en skål och gammal Elvis-musik på i bakgrunden,
Så sett, all good. Ändå inte. Inte som det känns.