ikkas

Gårdagen...

Publicerad 2009-11-28 10:37:48 i Bla Bla Bla...,

I går kom Pälsklings lillebror till Göteborg, efter ett missat tåg var han framme runt tjugotvå så vi hämtade honom vid tåget och åkte hem till deras mamma och satt där tills strax efter midnatt och umgicks. Trevligt. Men jag var hur trött som helst.

Innan dess vandrade jag och Pälskling runt på Allum, handlade julklappar - har inte många kvar nu, från att inte ha köpt till någon vuxen alls. Det känns bra för plånboken tycker inte om julafton i år...
Och så åt vi mat borta i Sävedalen, sedan hem och jag grisade ned mig i soffan med Idol, hann aldrig se utröstningen. Men såg i dag att det stod mellan Calle och Mariette och att min stora idol för i år i programmet var den som åkte ut i går. Himlans trist, men jag är ändå glad att ha fått se henne ända fram till fjärde plats åtminstone. Hon har ju redan gjort skivor och annat så jag tror att hon kan ta sig framåt bra ändå. Störtskön tjej verkar hon vara dessutom. De som är kvar är värdiga vinnare allihop skulle jag vilja påstå, men allra mest Eric. Möjligtvis Calle. Men de är duktiga allihop. Hade Eddie eller Rabih varit kvar ännu, efter Mariette hade jag nog ätit upp min egen mössa, tur jag slapp det...


I dag ska vi till Sportson och se om vi kan få byta mina skor som var felförpackade, hoppas det går...
Sedan ska vi göra ett ärende i stan också och sedan hemåt igen. Troligen hämta upp Pälsklings bror och umgås med honom. Kanske dricka lite bärs eller vad som. =)

Nu ska jag slänga på mig något annat än morgonrocken och så ska det snart bära av...

Besked om ryggen och anti-besked-chef...

Publicerad 2009-11-25 20:49:03 i Bla Bla Bla...,

På vårdcentralen i går fick jag bekräftat att jag har ryggskott, fick dikoflenak utskrivna och doktorn tyckte jag kunde jobba som vanligt. Eller ja, som vanligt för honom var att jag inte skulle böja mig, sitta på golv eller lyfta något - inte helt som vanligt alltså då jag är förskollärare. Men det har gått bra i alla fall, jag har haft ont under dagen trots dikoflenaken men inte riktigt lika illa som i går eller förrgår. Har inte spänt mig lika mycket och spänningshuvudvärken har tack och lov uteblivit. Jag har dessutom tränat som vanligt, ett pass spinning och ett pass indoorwalking. Dock tror jag att jag ska åka tillbaka till Sportsson med mina skor och se om jag kan få byta dem trots att de är använda. Jag har strlk fyrtio i vanliga fall, när det gäller den träning jag utför ska man ha en strlk för stora skor. Jag provade ett par schyssta Shimano, som är en modell som är lite mindre än övriga spinningskor, de var i strlk fyrtiotvå. Pälskling letar fram en låda som det står fyrtiotvå på och vi kollar att skorna ser okej ut, betalar och nästa dag var det lappvarvet för mig. Jag har nu känt att skorna gör att mina fötter somnar som stenar under indoorwalkingen och även lite smått under slutet av spinningpasset, svaret kan vara att de skorna som låg i lådan med fyrtiotvå på i själva verket är strlk fyrtioett - det står det i skorna. Vilket var omöjligt att se för allt "gojs" som låg i skorna när de var i sin låda. Suck. Det kan vara storleken som gör dem, för med andra ord är ju strlk fyrtioett som ett par andra vanliga strlk fyrtio, dvs. för små för den typen av träning jag utför. Skit. Det kan ju också vara så att jag är ovan vid skorna, de är superbekväma så gott som hela spinningpasset i genom tills de sista tio minutrarna. Jag får rådgöra med personalen på Sportsson...Vet inte när jag ska ha den tiden att åka dit bara, men får väl lägga det på lördagen då jag och Pälskling ändå ska ut och flänga en stund....

Jag hade i dag ett möte med min chef, den specialpedagog som varit ute och tittat på mig och som jag haft reflektionsstunder med samt den person på utbildningsförvaltningen som haft hand om mitt och chefens ärende kring min anställningsform. Allt jag fått under hösten är positiv feedback, har kunnat bolla idéer och det känns som det här med specialpedagogen verkligen gett något. För ett par veckor sedan hade vi ett möte, samma konstellation som ovan fast en annan person än den vanliga från utbildningsförvaltningen. Vi bestämde då att specialpedagogen varit ute tillräckligt i barngruppen och observerat, chefen var nöjd med vad hon hörde. Däremot satte vi några tider för reflektionsmöten mellan mig och specialpedagogen (som varit min handledare), det sista mötet för åtminstone denna termin hade vi nu i måndags. Allt har verkligen rullat på bra för mig, har som sagt fått många goda ord med mig samt tips. I dag hade vi vårt avslutningsmöte för hela denna hösten, jag var tydlig redan i våras/somras att jag vill ha en förvarning eller ett "halvt" besked om hur det ser ut till våren redan i oktober eller senast i början av november, det hörde både chefen, min fackrepresentant (som inte var där i dag) och personen på utbildningsförvaltningen och det var ju något av en självklarhet att vi skulle lägga upp det så också. Men jag har inte fått någon förvarning om att min tjänst, som det såg ut i okt-nov, ska avslutas vid årsskiftet eller någon annan riktlinje heller. Positiv kritik som både jag och mina kollegor på avdelningen tagit som att det nog måste betyda att jag får stanna, mina kollegor har varit övertygade om det, särskilt kollega A som räknar kallt med det, särskilt som vi har en annan kollega på avdelningen som heller inte fått besked om våren samt en kollega som vill söka sig vidare till ett annat ställe. Men inget svar alls. Inte ens i dag under vårt avslutningsmöte. Utan då tyckte personen på utbildningsförvaltningen att vi alla nu skulle få en vecka att smälta det här mötet innan besked lämnades, jag sa vad jag tyckte och ansåg kring att vänta ut med beskedet då vi innan terminens start varit överens om att det skulle ges förvarning/hintar om hur våren såg ut oavsett. Jag menar, vilken annan arbetsgivare skulle vänta ut mig tills så här sent? Om tjänsten startar i januari? Ingen jäkel alls är nog svaret på det då jag likväl kan säga att jag blir kvar där jag var innan. Det hela är så tröttsamt, jag har ju gått "all in" på det här jobbet nu, följt chefens åsikter och tankar, ställt in mig på att ge järnet och lyckats trots att det inte var med en positiv ingång som det här drogs i gång. Vad jag får för det är en "anti-besked-chef" och ytterligare en vecka till att hänga löst. Fritt fall hundra meter och betong som tar emot, ungefär. Jag älskar mitt jobb fortfarande, ungarna, kollegorna och lokalerna, materialet - allt, allt, allt som ingår i den vanliga jobbvardagen. Chefen verkar nöjd, jag har fått positiv kritik och allt känns bra så sett. Men då är ju frågan varför inga besked kan lämnas i nuläget? Vart ligger problemet? Av den anledningen, att beslutet är så svårt att ta, så tror jag tyvärr att jag inte har något jobb i januari. Jag önskar, hoppas, håller mina tummar och tår korsade för att jag tror fel och att jag får skriva på ett tillsvidare-kontrakt i nästa vecka (igen) och att allt ska fortsätta så här kanon som det ändå varit sedan i april (även om inte chefen sett det så sedan dess). Men jag vågar inte helt tro på det. Vet i sjutton vad jag ska göra annars, om jag inte är kvar där jag är nu. Jag har gått "all in" som sagt, har ingen annan arbetsgivare som väntar på något besked eller någon annan idé om vart jag vill. Jag står lika stabil nu som förra året vid den här tiden, det stället jag då sökte mig till är ännu mitt första val när det gäller arbete så är det bara. Så jag hoppas, hoppas, hoppas som jag skrev en annan gång för längesedan...

Skitrygg - tomten kan jag få en ny???

Publicerad 2009-11-24 08:53:24 i Bla Bla Bla...,

I dag är jag hemma, har inte lyckats få på mig strumpor eller byxor själv. I går hade jag hjälp av min Pälskling, men han sov gött i morse när jag skulle i väg och jag ville inte dra upp honom. Har såpass ont att jag spänner mig hela dagarna så jag har världens spänningshuvudvärk när eftermiddagen väl kommer. Sökte en akuttid på vårdcentralen jag tillhör nu för någon timma sedan och fick en vid sexton. Lagom bra, men bättre än inget. Jag tog mig i genom gårdagen på jobbet nätt och jämnt, var så stel och hade så fruktansvärt ont i ryggen samt huvudvärken på det då. Kunde inte böja mig och hjälpa barnen med något, i hallen var det bara jackor jag kunde sitta i en soffa och dra upp dragkedjor på. Stå och gå är jobbigt och gör ont. Sitta ned gör också ont efter ett tag. Ligger jag stelnar hela ryggen till. Underbar tillvaro. Det enda stället jag mått bra på sedan i fredags är spinningcykeln, även där smärtade det ju till någon gång men ändå inte alls som när jag står, går, sitter eller ligger. Tack vare den spinningturen lyckades jag rätta till ryggen så att jag ens kunde gå någorlunda vanligt igen ju. Men jag ser ändå ut som om jag är stelopererad i både rygg och ben när jag tar mig fram. Skitrygg! Jag önskar mig en ny rygg i julklapp. Snälla tomten, ge mig en frisk, ny rygg som tycker om att samarbeta med resten av kroppen...

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela