ikkas

"Mördartåget"...

Publicerad 2008-09-29 18:31:23 i Bla Bla Bla...,

Det har varit en lång dag. Jag vaknade strax efter fem i morse och kom hem för ungefär en timma sedan. Min dag spenderade jag med den ena sköna ettan på skolan där jag har min VFU, timmarna rusade förbi. Promenerade nervös ned till tåget efter min härliga VFU-dag. Nervös inför min jobbintervju som väntade mig. Köpte ett busskort, en kexchoklad och väntade in tåget som kom i tid. So far so good....

Några minuter senare tutade tåget till en lång stund, bromsarna skrek och ett "bump" kändes. Kan tänka mig att det där "bumpet" var ungefär som när en vanlig bil kör över en räv eller en katt. Strax innan tunneln vid Jonsereds station stannade tåget helt. Min första tanke var att ett får från hägnet till höger om banvallen kanske rymt. Naiv tanke visade det sig efter ett tag. Ola-ambulans och en brandbil kom till platsen, stannade på parkeringen där jag och Pälskling brukar parkera när vi badar vid Humlebadet. De åkte snart i väg igen, avlöstes av räddningstjänst och polis. Insåg någonstans emellan den avlösningen att "bumpet" vi kört över måste varit en människa. Tågchauffören sa dock inget om detta. Någonstans innan räddningstjänsten anlände stängde de av strömmen och vi lämnades ovissa om vad som utlöst "bumpet".

Tre tonårstjejer satt rakt över gången, pratade och skrattade. Två av dem hade inte hört tutandet, bromsen eller känt "bumpet", blev chockade när vi övriga resenärer i närheten berättade vad som troligen skett. De diskuterade länge om hur resenärerna runt omkring säkerligen bara ville komma hemåt och hur märkligt det egentligen var att folk brydde sig mer om det än om personen som vi just kört över, skrattade vidare och förstod inte helt vad som hänt. Men deras tolkning av det hela var ändå så slående. För där satt jag, stressad över att jag blev sen eller kanske skulle missa min jobbintervju, där satt dessa tonårstjer på väg till träning, massage, hem där satt flera människor som hade stämt möte med goda vänner/partners i stan. Alla suckandes över att vara fast på ett tåg hundra-tvåhundra meter i från närmsta station. Vilket I-landsproblem! Ett antal sms skickades och ett antal telefonsamtal ringdes från de som fortfarande hade täckning (var ju på väg in i en tunnel), bland annat av mig själv.

En av tonårstjejerna berättade att hon skickat ett sms till en väninna och berättat att hon blev sen till träningen för att tåget kört på någon. Hon skrattade åt hur bisarrt det hela lät och summerade att hon faktiskt satt på ett tåg som kört över någon, ett "mördartåg". Svaret hon hade fått på hennes sms tjöt hon åt ännu mer för att det var så elakt och kallt, "Ohh, nice", hade väninnan skickat tillbaka. Det är intressant att se hur människor hanterar krissituationer. Tonårstjejerna trodde att de skulle reagera mer "normalt", som de sa, under morgondagen och tycka att det hela var jättehemskt. Just i dag, just på eftermiddagen var de alldeles för trötta och flummiga för att orka tänka efter och förstå det jobbiga. Tänk vad kroppen och hjärnan kan hjälpa en i chockartade upplevelser egentligen. Jag kunde inte låta bli att stundtals le med tjejerna, de menade ju inget illa - det hela var bara för bisarrt för att förstå.

Jag kunde dock inte låta bli att tänka på "Hjärtats" storebror som gick samma öde till mötes för ungefär tolv år sedan. Han hoppade framför ett tåg i det samhälle som vi då bodde i. Det första som de identifierade honom på var en arm med en tatuering, resten av hans kropp var för sargad. Så himla bisarrt det också, tragiskt som fan dessutom. Han var en hygglig kille...
Samtidigt så tänkte jag stundtals på den där gamla galna farbrorn som har som vana att ta en genväg över spåren strax innan Lerums station om jag inte minns fel (kan förväxla det med någon annanstans i Sverige, men att gå över på just den platsen i Lerum är väldigt vanligt tydligen). Det har stått om honom i Metro. Han har blivit överkörd (ja, överkörd) av tåget två gånger under sitt sjuttioplus långa liv och påkörd en gång. Lyckats hamna mellan spåren och inte fått någon ström i sig eller blivit krossad. Första gången tror jag att han klarade sig ganska helskinnad, fick dock en törn så att hörseln blev väldigt nedsatt. Han är lite halt också  efter att ha blivit påkörd men har alla lemmar kvar. Hur fasen gubben tänker vet jag inte men han har tydligen fortsatt ta genvägar över spåren trots att han "skallat" ett par tåg och trots att han förmodligen inte ens hör tåget tuta i tid när han ränner över där. Han måste verkligen ha någon form av beskyddare med sig på sina vardagsäventyr...

Efter en och en halv timma i stillastående läge, räddningstjänstarbete, en utbytt chaufför som ilades dit i taxi, och påslagning av strömmen så fortsatte tågresan. Kändes helt bisarrt när den nya rösten i högtalaren ropade ut "Nästa Jonsered, Jonsered nästa". Som om ingenting hade hänt, konstaterade den ena av tonårstjejerna. Ja, så var det och så kändes det. Vardagen bara rullade på, troligen ett liv kortare. Ingen information fick vi om "bumpet" vi kände, men slutledningsförmågan säger ju att någon faktiskt dog under vårt tåg i dag.  Vad skulle annars räddningstjänsten och polisen gjort på spåret och varför skulle vi annars ha bytt chaufför? Allting tyder tyvärr på att någon inte längre lever, allting tyder dessutom på att denna person gjorde det med flit. Det finns inget på någon av sidorna värt att "gena" över spåren för. En gräsklädd banvall på höger sida från det håll vi kom i från och en sjö ganska nära intill på vänstra sidan.

Det gick snabbt till Partille, jag skyndade av tåget småpratade lite med tonårstjejerna under tågresan och strax innan jag gick av. Berättade att jag var bra sen till min intervju, men att jag i alla fall fått pratat med den jag skulle intervjuas utav. Hade ju en minst sagt godtagbar anledning till min försening. Att åka med ett "mördartåg" är ju inget man räknar in i den vanliga vardagen direkt.
Intervjun var inte så lång, kändes dock bra. Jag var inte längre nervös när jag kom fram. Dagen fick helt andra perspektiv efter den långa, tragiska tågresan. Till stor del tack vare tonårstjejerna rakt över gången som reflekterade över det som hänt med perspektiv på den stressade vuxenvärlden. Tänk hur livet, där även döden ingår, kan komma emellan alla "måsten" på ett sätt som rubbar allting. Det gäller nog faktiskt att leva i allra högsta grad framför att stressa över alla "måsten" man har att pricka av på dagsschemat. Det får bli en läxa för mig tror jag. Vi vuxna (gillar inte att kalla mig det egentligen) har mycket att lära av tonåringarna i vårt samhälle helt klart! Trots det är de ofta dem vuxenvärlden himlar med ögonen åt och de själva tror inte alltid att de är speciellt kloka eller "normala" (vad de nu menar med det).

Hoppas för övrigt på att få lite nyheter i morgon om vad som egentligen skedde på spåret innan Jonsered i dag, ifall det verkligen var en människa (vill inte till hundra procent tro det än) vi körde på. Må den stackars personen vila i ro i så fall och personens vänner och familj få allt stöd de behöver...

Uppdatering:
Läste just nu i GP (på webben) att det var en person som blev påkörd, står dock inte hur det gick med denna person...http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=448318

Fattar inte att helgen redan är så gott som slut...

Publicerad 2008-09-28 20:13:58 i Bla Bla Bla...,

Den här helgen har rusat i väg. Jag och Pälskling har varit lediga tillsammans. Bara därför känns det som att helgen rusat bort. Murphys lag? Känns som att det är fredagkväll ännu. Behöver en-två dagar ledigt till. Har ju ett tight schema nu i veckan. Känns inte alls kul. Ska upp strax efter fem i morgon, för har planeringsmöte på min VFU-plats vid sju. Känns förjävligt, vill ha körkort och en extrabil NUUU! Typ så...
Tar tio minuter att köra till min praktikplats, fyrtio-fyrtiofem minuter när jag väljer att åka kommunalt eftersom jag då måste promenera också och räkna in tid för det. Segt på morgonen och på eftermiddagar då jag har mycket inplanerat, som nu till veckan exempelvis.
 Jag var så himla trött i torsdags, längtade något otroligt till fredagseftermiddagen eftersom att Pälskling då skulle vara ledig och hämta mig från jobbet. Hade inte setts sedan söndagen, bara sovit tillsammans ett fåtal timmar varje natt eftersom jag gick upp tidigt och han la sig väldigt sent. Jobbade om varandra hela veckan. Så äntligen, äntligen fick vi träffas i vaket tillstånd! Fredagseftermiddagen kom snabbt, Pälskling hämtade mig i "Diamanten" och vi svischade i väg till Allum. Blev middag på Max, handling på ICA, träffade Pälsklings mamma och man en snabb sväng av rena slumpen och sedan hem och gosa på soffan som gällde den eftermiddagen/kvällen. Mysigt värre och välbehövt!
Dessvärre så kom söndagskvällen väldigt snabbt också av någon anledning, kanske hade det med den där Murphy att göra som jag tidigare funderat över...

I går var jag en sväng på Allum igen. Jag lät mitt "slösa-humör" styra för ett par veckor sedan. Köpte ju mig ett par stövlar och kunde inte hålla mig från att två dagar senare köpa även ett par boots som jag fastnat för. Var och bytte bootsen i går, de hade gått sönder lite på ett ställe. Värdelöst eftersom jag bara använt dem i fyra-fem dagar. Men tyckte så mycket om dem i alla fall så jag ville ge dem en ny chans. Och precis som Pälskling sa så finns det ju så kallade måndagsexemplar av det mesta som man kan köpa. Förhoppningsvis håller dessa paret med skor, annars får jag väl gå tillbaka igen...

Handlade en "säck" godis på Allums godislager också, gjorde ett godishalsband av nästan allt (lite svinn får man räkna med på sådär fyra-sex bitar som slinker ned under arbetet) till syrran S som fyllt år. Var på hennes kalas i går på eftermiddagen. Blev tårta, middag, bullar och äpplepaj. Herregud!  Inte mycket bättre blev det av att vi slarvade med McDonalds senare den kvällen heller. Jisses! Mätta blev vi i alla fall...
Men i dag har det inte blivit något sådant "slarv" alls, kalas är kalas och andra dagar är vanliga dagar. Ja, och sen så är det ju helg med. Jag försöker att hålla det mesta sötintaget till fredag-lördag och inget de övriga dagarna. Men det är fan svårt i bland alltså. Skriver ned vad jag äter, har inte varit en kul syn den senaste tiden kan jag säga när det gäller "övrigt intag" utöver mina vanliga mål mat varje dag.  Är rädd om mina tänder och om min hälsa så försöker att unvika sötsaker på vardagarna, men vissa perioder är jag helt hopplös. Har ju lyckats ändra kosten gällande frukosten - äter yoghurt (en fettsnål sådan) och branflakes och/eller banan på morgonen. Inget mer mjukt bröd, är jag lite extra hungrig blir det knäckebröd eller ett ägg den morgonen. Ett stort plus för det, jag är bra, jippi!
Men med tanke på att jag varit väldigt sötsugen ("roliga veckan" har gjort sitt för det suget), två kalas, lite fika med vänner så har ju inte de där frukostarna gjort varken till eller från än så länge. Bara att vi sparar in lite pengar eftersom frukostmaten för mig nu blivit billigare och håller längre/är drygare än bröd. Även tänkt föra in träning i vardagen, ska kolla upp ett gym här i närheten till att börja med. Det hela är ju en fråga om pengar, att lägga ut så mycket pengar på en och samma gång. Det svider lite...

Promenerat runt på höstmarknaden en sväng i dag, hittade lite julkklappar och jag hittade mig en scarf, ett linne och en vanlig T-shirt. Tänkt att träna i och sova i den sistnämnda. Hade ett härligt väder, lite blåsigt dock. Efter marknaden en massa gos och jag lagade middag + matlåda till mig.

Känner mig stuptrött, ska snart lägga mig. Redo för semester känns det som. Det tär att ha huvudet fullt med "kommande veckans schema", "apatiskt tillstånd inför alla uppgifter/planering och annat som ska göras", "stress, stress, stress" blandat med "ett rejält sting av huvudvärk". En vanlig, kort helg kan inte råda bot på sådant. Skulle behöva en lååång weekend med Pälskling någon annanstans på denna planet...
Fattar inte att helgen redan är så gott som slut....

Rätt tight schema de kommande en-två veckorna...

Publicerad 2008-09-23 22:26:00 i Bla Bla Bla...,

Jag känner att jag inte riktigt vet vad jag ska göra för att orka med allt som ska göras den närmsta tiden. Hade behövt inhalera druvsocker eller något...
Har just påbörjat min VFU-tid i min nya grupp med sexåringar - en underbar, glad skara med barn! Jag har turen att oftast möta sådana skaror med barn verkar det som...
Mina dagar från klockan åtta-två spenderar jag med dessa ljuvliga underverk från och med nu tills den tjugoförsta oktober. Tar mig sammanlagt två timmar i restid varje dag, dit- och hemvägen sammanslaget. Ofast är det helt och hållet värt den tid det tar, men i samband med möten, intervjuer och dylikt på eftermiddagarna blir det jobbigt att hinna allting...

I morgon (onsdag) ska jag göra något väldigt trevligt - träffa ett par tjejkompisar vid halv fem. Vi ska ta en fika och snacka en massa. Vet inte hur jag tänkt mig att hinna hem och dumpa av väskan samt äta något men det får bli vad det blir med den saken..

Varje torsdag
har jag familjeterapi vid fem på eftermiddagen med systrarna, hinner hem, fixa något snabbt att äta (hoppas jag hinna) och sätta mig på en buss till stan. Nästa vecka ska jag dessutom ha även onsdagen från kvart över tre till kvart över fyra med terapi. En liten specialomgång med mig, mamma och terapeuten. Hinner alltså inte hem emellan VFU och den träffen...

Lördag denna veckan ska jag på kalas, den dagen går bort till det...

På måndag i nästa vecka har jag en jobbintervju för en förskollärartjänst jag sökt inom Partille kommun. En av två tjänster som är de jag helst vill ha av alla jobb jag sökt. Känns underbart spännande! Ska vara där kvart över tre så får åka direkt från min VFU och till intervjun. Blir att packa ned lite smink, deo och grejer i väskan den dagen - kanske även ett ombyte eftersom det är skogsdag på min VFU-plats den dagen. Rimmar lagom bra det hela men det ska nog bli finemang!

På tisdag i nästa vecka är det personalmöte från halv fem tills jag-vet-inte-när på min VFU-plats. Med andra ord struntar jag i att åka hem innan dess. Blir en lååång dag. Får ta med mig en middagslåda att äta under eftermiddagen den dagen.

På onsdag i kommande vecka har jag utöver den extra terapin med mamma även en jobbintervju i Majorna. Börjar där vid fem, så ska alltså direkt från VFU:n till terapin och direkt från terapin till intervjun. Stressig dag men det får det vara värt! Den tjänsten i Majorna är nämligen den andra av de två tjänster jag helst vill ha utav de jag sökt. Lucky me som blivit kontaktad av båda förskolorna!

Utöver ovanstående inplanerade saker så ska jag även hinna med att påbörja en rapport á la fem sidor om mitt utvecklingsarbete jag ska arbeta med under min VFU genom observationer jag gör, "lektioner" som hålls i av mig eller annan pedagog. Jag ska hinna leta material till denna rapport, till mina "lektioner" och dessutom planera in dessa väl. Ska hålla i en "lektion" med barnen i morgon. Letade rätt på en bok på biblioteket i går, (spenderade en timma på Partille bibliotek i går på eftermiddagen), som jag tänker läsa för dem i morgon och diskutera utifrån. Den slutar med en fråga som jag tänkt be barnen att försöka svara på/som vi kan resonera kring. Inte hunnit förbereda något större till denna vecka, men tror att det blir en bra uppvärmning inför kommande "lektioner" jag tänkt hålla i under mina veckor hos dem.  Jag känner ju inte gruppen så väl än heller så bäst att börja med en lite mer lättsam kontakt med litteraturen/sagans värld den första "lektionen"...

Men det jag ska göra först och främst nu för stunden är att gå och lägga mig. Ska sova minst sova fem kvartar i timmen i natt! Dessvärre får jag klara mig utan att ha någon att somna med både i natt och fram tills fredagkväll, så var det även i går. Pälskling arbetar nämligen från två på eftermiddagen till tolv på natten denna veckan. Gräsligt tycker jag.

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela