Jag är en klantskalle...
Jag åkte till skolan imorse, lagom så jag var framme strax efter 10, min buss var lite sen så missade ena spårvagnen imorse. Tar upp mitt schema för att ta en extra-titt på i vilken sal jag ska vara. Ser då till min förfäran att jag började 9.15 och slutar vid 11, ca 40 minuter kvar på lektionen när jag väl var framme. Jag blev så trött på mig själv och irriterad så jag skickade ett sms till en klasskamrat och berättade vad som hänt sedan satte jag mig på närmsta spårvagn hemåt. Var hemma för snart en timma sedan. Jag är en klantskalle! Faaan!!!! Men inte mycket att göra åt. Ska försöka ringa några viktiga samtal, hoppas att de jag sökt i mer än en vecka har tid med mig. Sedan blir det att plugga lite och ta det lugnt här hemma.
Är lite upp och ned i dag. Känns som att de där tre månaderna mellan mig och Pälskling inte kommer fungera. Jag vill inte något alls längre. Mitt humör går upp och ned. Men det känns inte som att det kommer att gå, jag vill ge det tid, samtidigt som jag inte vill något alls mer. Jag vill tro, och ibland tror jag verkligen, att det hela kommer gå. Men efter helgen och gårdagen så har jag inte mycket tro alls. Inget blir ordentligt utrett, allt bara ligger och kokar. Även då en hel del börjar med småsaker. Jag valde att sova på soffan (är en bäddsoffa) i natt, vill inte vara i närheten av honom för jag är så besviken och förbannad på honom. Kanske vi kan få pratat i genom saker och ting senare i veckan. Men på något sätt så vet jag ju ändå att liknande situationer kommer uppstå längre fram i vårt förhållande också, därför att det har skett tidigare och blir inte speciellt mycket bättre. Det har blivit mer sällan, vilket är skönt, men det är ju i samma utsträckning som förr när det väl sker. Frågan är då om jag fått nog, ifall jag orkar mera nu? Jag vet ärligt talat inte själv. Men tanken på att leva ensam känns just nu jävligt befriande. Hoppas trots allting att vi kan reda ut det här, för vad jag är säker på är ju att jag älskar honom. Jag vet bara inte om jag orkar ha ett förhållande med honom som det är nu...
Summerat;
Dagens I-landsproblem:
Svårt att bestämma mig.....
Kom för sent till skolan...
Dagens bästa:
Fortfarande söndagens händelser...
Är lite upp och ned i dag. Känns som att de där tre månaderna mellan mig och Pälskling inte kommer fungera. Jag vill inte något alls längre. Mitt humör går upp och ned. Men det känns inte som att det kommer att gå, jag vill ge det tid, samtidigt som jag inte vill något alls mer. Jag vill tro, och ibland tror jag verkligen, att det hela kommer gå. Men efter helgen och gårdagen så har jag inte mycket tro alls. Inget blir ordentligt utrett, allt bara ligger och kokar. Även då en hel del börjar med småsaker. Jag valde att sova på soffan (är en bäddsoffa) i natt, vill inte vara i närheten av honom för jag är så besviken och förbannad på honom. Kanske vi kan få pratat i genom saker och ting senare i veckan. Men på något sätt så vet jag ju ändå att liknande situationer kommer uppstå längre fram i vårt förhållande också, därför att det har skett tidigare och blir inte speciellt mycket bättre. Det har blivit mer sällan, vilket är skönt, men det är ju i samma utsträckning som förr när det väl sker. Frågan är då om jag fått nog, ifall jag orkar mera nu? Jag vet ärligt talat inte själv. Men tanken på att leva ensam känns just nu jävligt befriande. Hoppas trots allting att vi kan reda ut det här, för vad jag är säker på är ju att jag älskar honom. Jag vet bara inte om jag orkar ha ett förhållande med honom som det är nu...
Summerat;
Dagens I-landsproblem:
Svårt att bestämma mig.....
Kom för sent till skolan...
Dagens bästa:
Fortfarande söndagens händelser...
