Delphine, du fattas mig...
Jag har till och från under våren samt sommaren testat att gå in på en bloggerskas sida som jag hållt väldigt kär ända sedan jag började upptäcka det här med att blogga. Men hon verkar ha bommat igen sin sida för allmän insyn. Ett val som jag mycket väl kan förstå, även om jag för min egen skull tycker att det är synd. Denna bloggerska skriver så fantastiskt vackert, djupt, innerligt, mystiskt och intelligent - som den ljuvaste musik du kan tänka dig, fast med dina ögon som ingång till hjärnkontoret i stället för dina öron.
Om du fortfarande kikar in hos mig i bland, Delphine, så vill jag bara att du ska veta att du och din naturliga, fängslande, fallenhet för att skriva intressant fattas mig. Jag har hittills inte stött på någon som skriver så som du gör, åtminstone inte utan att det låter krystat eller blir meningslöst.
Någon gång i framtiden kanske våra vägar i "bloggvärlden" möst igen. Ta hand om dig tills dess.
Om du fortfarande kikar in hos mig i bland, Delphine, så vill jag bara att du ska veta att du och din naturliga, fängslande, fallenhet för att skriva intressant fattas mig. Jag har hittills inte stött på någon som skriver så som du gör, åtminstone inte utan att det låter krystat eller blir meningslöst.
Någon gång i framtiden kanske våra vägar i "bloggvärlden" möst igen. Ta hand om dig tills dess.