ikkas

Sista natten!

Publicerad 2007-09-28 23:35:33 i Bla Bla Bla...,

I skrivande stund så känner jag mig helt och hållet mörbultad, det finns nog ingenstans i min rygg som jag inte har ont. Vi har hållt på att flytta lite smått och gott till vår nya lägenhet de senaste dagarna, med start i onsdags eftermiddag då vi fick nycklarna till vår nya lägenhet.

I dag var vi och hämtade vår vackra matgrupp i massiv ek, samt vår underbart sköna och fina soffa med divan + lite dekorationskuddar, allt detta står på plats och väntar på oss i vår nya lägenhet. Liksom även alla vår torra matvaror, samt vanlig mat m.m. som vi flyttat dit under dagarna som varit inklusive våra två undulater som får inviga lägenheten utan oss i natt. I går köpte Pälskling sig sitt skrivbord som han fått presentkort till, det var ett helsike att få in det i bilen - men nu står det fint i hopmonterat och på plats i vårt nya vardagsrum. Vi har haft att göra det senaste! Men i morgon smäller det på riktigt, då flyttar vi från vår första lägenhet. Här har vi bott i ungefär fyra och ett halvt år nu, vår första lägenhet tillsammans - vår första lägenhet vi bott i utan föräldrar. En hyreslägenhet, en etta på ungefär 40 kvadrat med vacker utsikt och snedtak - det är en liten vindsvåning. Den är helt underbar, men det är dags att få något större, något man kan göra mer till sitt hem och något som inte är en etta. Vi har trivts ypperligt bra i det kvarter vi bor i, kommer sakna det en hel del. Men i dag när jag satt i vår nya soffa, i vårt nya vardagsrum så kände jag endast lycka. Dessutom så har vi blivit av med vår nuvarande lägenhet, vi slapp dubbelhyra - ja annars hade vi inte kunnat lyxa med soffa denna månad. (Det ska sägas att det var bra tur att vi fick någon som ville ta över vår nuvarande lägenhet så snart, för annars hade vi inte fått den soffa vi ville ha, den var en utgående produkt och vi lyckades få tag i ett butiksexemplar för 1600 kr billigare än vad den annars skulle kosta. Passade plånboken perfekt, en soffa för 6390 kr som bara är helt underbar säger man inte nej till!) Den nya lägenhetsägaren får nycklarna till vår nya lägenhet redan på söndag, efter att Pälsklings mamma och man har städat vår lägenhet - vilken lyx! (Jag har dock suttit på knä och skurat vår spis och gjort rent allt med den, tog några timmar av min dag i går...)

Allt känns så spännande, underbart och overkligt! I morgon klockan åtta så bär det av med det första lasset av saker här i från, för att aldrig mer återvända till vår söta etta. Det känns helt sjukt, men på ett bra sätt. Jag är så lycklig. Det är sista natten här jag är nu någonsin. Vi har från och med i morgon världens vackraste lägenhet, jag och Pälskling. Det enda som är mindre kul är lådhavet vi kommer ha runt oss, men det ska nog gå relativt snabbt att få ordning på! Det är ju ett nödvändigt ont när man flytta, alla lådor med saker i, vad som är skönt är ju att vi har slängt massor med skräp som vi inte behöver. Alltid skönt att gå i genom och bli av med sådant.

Nästan allt är packat, lite småsaker kvar bara, ska upp vid sex i morgon och slänga i hop det sista. Ska nog gå fint det här, trots att jag är mörbultad. Pälskling som är nyopererad och slipper att bära får ge mig massage i morgonkväll eller på söndagkväll - det är både ett löfte och ett hot.

Sista natten - suger ut det mesta ur den känslan. Det är en bra känsla. En spännande känsla. Ett nytt kapitel börjar. Ett nytt liv. En hällspis med fyra plattor och inte tre, som inte rostar igen, (vi kommer få bränd mat ända tills vi lärt oss laga mat på denna skönhet). Ett sovrum med dörr. 2,70 m i tak - inget snedtak. Nybyggt kök, aldrig använd spis, frys, kyl innan vi använder det. Nytt, fräscht, vackert, vårt. Underbar känsla! =D

Summerat;

Dagens I-landsproblem;

Trötthet.

Mörbultad och än har inte största flyttlaset gått. Wish me luck tomorrow!

Dagens bästa;

Sista natten innan nya äventyr börjar...

I morgon vid den här tiden har vi flyttat in och ska sova i vår nya lägenhet!!

Känslor...

Publicerad 2007-09-24 22:23:38 i Bla Bla Bla...,

Hmm, rubriken på detta inlägg kanske inte säger så mycket, eller kanske snarare säger väldigt mycket men inte helt specifikt vad för känslor jag egentligen här nedan tänker svamla om...

Men känslor är något som den senaste perioden har handlat väldigt mycket om.

För det första så har ju min fästman legat på sjukhus i hela tio dagar och ytterligare en halv dag på det. Jag har känt mig tom, fast ändå velat på något knepigt vis analysera allt jag exempelvis sett genom bussrutan, sett vartenda grässtrå känns det som. Som för att på något sätt få ha någon slags kontroll mitt i det känslosvall som varit. (Jag har innan skrivit lite mer ingående om "bussrutefenomenet".) Men under alla de dagar som min Pälskling har legat på sjukhuset har jag inte kunnat gråta, inte på utsidan åtminstone. Jag har gått som i ett orosmoln och bara haft ont hela vägen in i min själ, det har känts som om jag ska gå sönder i små bitar för att jag vetat att han har haft ont. Jag har inte vetat hur ont han har haft, det är omöjligt eftersom jag själv aldrig gått i genom något liknande, (inte när det gäller fysisk smärta i alla fall), men bara tanken på hur ont han förmodligen har haft har fått mig att skälva av smärta. Något annat som varit jobbigt är att jag åter igen har fått se en av mina största rädslor i vitögat - min sjukhusskräck har snällt fått ta ett steg åt sidan och göra plats för min oro och kärlek till min fästman.

Nu efter att min goding har kommit hem igen så har helgen varit ruskigt ambivalent, jag har stortjutit och varit arg, glad, stressad, orolig. Egentligen alla dessa känslor på en och samma gång (OBS! Gör ingen likhet med mina senaste ordval och Per Gessles hemska slagdänga..), utan någon kontroll över någon av dem alls. Kvällarna har inneburit böla i kudden big time, några minuter innan så har lyckan varit enorm över att min gubbe äntligen är hemma igen. Stressen har stundtals tagit struptag på mig och påmint om att jag faktiskt har tenta denna onsdagen, och förresten så ska ju jag och min fästman flytta kommande helg. Stundtals har jag yrt runt som en yr höna och packat lådor som jag svurit högt och länge över att jag fan inte orkar packa mera. Pälskling är hemma igen som sagt, vilket medfört lycka men även oro att något med hans mage ska sluta fungera igen, jag orkar verkligen inte med mera sjukhusvistelse/besök på väldigt länge nu (helst aldrig mer). Pälskling och jag har bråkat, just på grund av alla känslor och ren trötthet som ligger som ett vadderat skal runt oss just nu, det har känts hur hemskt som helst att bråka nu när godingen just kommit hem, han är ju ett lyckoämne i allt det här egentligen. Men vi vet ju varför det händer, och att vi just nu är i en väldigt pressad situation, det växlar från att vara rena drömmen till att bli på största allvar inom loppet av några sekunder med allt som den senaste tiden har hänt. Jag har somnat i mina skolböcker och sjunkit i hop och återgått till den känslan som vart mest påtaglig det senaste - "jag skiter i allt vad skola heter just nu, bara allt blir bra med min goding - att han blir frisk och slipper ha ont". Samtidigt som jag haft ångest över att ens tänka på att hamna efter nu när jag ännu bara är i början av denna termin, och jag läser ju någonting nu som jag längtat efter åtminstone i lite mer än ett år. Vill inte misslyckas nu! För att ungefär någon minut senare skjuta undan min ångest och bli bombsäker på att den här kursen trots allt kommer gå vägen. Och ytterligare någon minut senare tänka att den inte alls kommer göra det, men det bryr jag mig inte om, det löser sig ändå. För att sedan återgå till ångesten, och sedan skjuta undan den helt lätt igen....
Har ni huvudvärk nu? Ja, det kan jag förstå. Konstigt nog har jag inte själv det. Åtminstone så har jag inte haft det på någon vecka faktiskt, jag är van vid att vara så här växlande i mina tankar. Det är jag liksom. Åtminstone i situationer som innebär en massa press och känslor. Och på något sätt läggs även det där locket på, jag tänker att allt kommer att lösa sig - frågan är bara hur. Samtidigt som min hjärna går på högvarv och jag känner mig som jag snart kommer trilla i bitar. Men jag vet från så många olika situationer och upplevelser som jag haft tidigare att jag är känd för att ta mig i genom alla möjliga konstiga situationer någorlunda helskinnad. Även om det krävt massor med energi och det nästan rykt ur öronen på mig för att jag bearbetat så mycket under en intensiv tid. Mitt hjärta är sedan länge ett enda stort pussel, en hel del bitar fattas, en hel del nya kommer till och pusslet varierar i storlek. Men något jag vet är att alla jag älskar ryms där, vilket innebär mycket gott. Dit tillkommer också bland annat de känslor som jag egentligen ovan någorlunda har beskrivit - oro, lycka, ilska, sorg, stress, känslor om att allt ska lösa sig bara de jag älskar mår bra...

Mitt bland dessa känslor har vi dessutom haft Astrid Lindgrens "Bröderna Lejonhjärta" på vår kurslitteraturlista i skolan. Den har rört upp ytterligare känslor, jag slukade boken med hull och hår och läste den som ett litet barn påväg ut på äventyr, spännande som sorgliga och hemska. Denna bok är ju en s k "tröstebok", samtidigt som den gör en ledsen och talar om hela livets olika känslor och företeelser så ger den på så sätt en känsla av att man inte är ensam i livets stora mysterier och känslor. Det har känts väldigt skönt nu det sista faktiskt. Helt underbart och fantastisk vad en bra bok kan ge en alltså! Vi diskuterade denna bok i skolan i dag, helt sjukt hur många reaktioner och känslor denna bok väcker, och hur olika synvinklar på boken som kommer fram. Astrids egen tanke med boken är helt fascinerande också, men det går jag inte in på här nu...
Ett bra råd när man behöver tröstas eller inte vill känna sig ensam i världen är faktiskt att läsa just denna boken, även om den är klassad som en barnbok. För den innehåller allt som en bra bok ska innehålla, den tar en med in i sorgkänslor, in i olika relationer, på spännande äventyr och på vägen visar den även "Skorpans" övergång från en liten osäker person till någon som blir stark och modig i sig själv. Sorglig som bara den, men ändå upplyftande på något magiskt vis.

Summerat;

Dagens I-landsproblem;

Ett virrvarr av känslor och dagliga analyser. Varför, varför ska man ha känslor i vissa lägen? Och om man nu ska ha det, kan man inte få känna en känsla i taget?

Dagens bästa;

Bröderna Lejonhjärta. Tack, Astrid för ditt underbara sätt att möta, lyfta och beskriva känslor på, utan att för den sakens skull bestämma vad som är rätt att känna eller ej.

Äntligen hemma!

Publicerad 2007-09-21 17:38:33 i Bla Bla Bla...,

Nu är min Pälskling äntligen hemma! Han kom hem tidigare i dag! Jag kan inte beskriva hur otroligt glad och varm i kroppen det gör mig att han är här hos mig igen. Nu känns allt mycket lättare!
Självklart så är han inte helt frisk ännu, han har ju ett stort ärr som ska läka på hans mage, och han ska komma i gång med magen ytterligare mera. Men nu när han ligger här på soffan - lite däst av chokladpudding som han önskade att få när han kom hem, så är han ändå långt på vägen till att bli frisk. Det känns jätteskumt att han faktiskt är hemma igen, är ju tio och en halv dag sedan som han var hemma senast. Alldeles för länge har har fått ligga på sjukan och mögla. Det var verkligen dags att han kom hem nu, tycker jag.

I morgon ska vi (jag, Pälskling, hans mamma samt hennes man) åka till Chilli och titta på en matgrupp i massiv ek som de rear ut, Pälsklings mamma och man hade sett den i GP i veckan. Jättefin ser den ut, håller tummarna för att den ska finnas kvar. Det är himla billigt (1990 kr) för att vara en matgrupp med 4 stolar med skinnsits och bord i det träslaget. Finns den kvar så köper vi den redan i morgon, antingen får den stå i Pälsklings mammas och mans garage, eller om vi får så hämtar vi den nästa helg i samband med flytten.

Jag har lyckats packa en hel där här hemma nu i veckan, börjar bli tomt på saker och fullt med lådor - ett gott tecken med tanke på att vi flyttar om exakt en vecka nu. Pirrigt!

Pluggandet går det sakta men säkert framåt med, vet inte hur min VFU-rapport har gått, och tenta har jag nu på onsdag. En hel del att läsa inför det, vet redan nu att jag inte kommer hinna allt, men läser så gott jag orkar och hoppas på det bästa, ska nog gå vägen. Hoppas att även min rapport har gjort det, orkar fan inte ta igen något!

Summerat;

Dagens I-landsproblem;

Pluggandet...

Dagens bästa;

PÄLSKLING ÄR ÄNTLIGEN HEMMA!!!!

Den fina matsalsgruppen som passar vår plånbok bra!

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela