ikkas

En fysisk dag - Glad advent you say?

Publicerad 2008-11-29 22:52:00 i Bla Bla Bla...,

I dag började jag dagen bättre - åt en god frukost, tog det lite lugnt i någon timme. Sedan satte jag i gång att städa här hemma. Putsade fönster i massor, räknade ut att jag putsat trettiotvå rutor - är fyra sidor att putsa på varje fönster här hemma. Dammade, dammsög, tvättade golv och rengjorde för mina kära små undulater. Fullt ös. När jag väl var klar med allt sådant var det middagsdags, slängde in lax i ugnen och rusade ned i källaren. Dags att leta jullåda. Pälskling hade möblerat om nere i kaoset, hade ju inbrott i förrådet för rätt länge sedan i två-tre omgångar som vi ännu inte orkat städa upp helt efter, Pälskling hade kört in sommardäcken. Senast jag var nere i förrådet, gången innan i eftermiddags, såg jag jullådan och jag såg påsen med grandekorationer. I dag såg jag bara påsen, den ska inte fram förrän om ett par veckor. Fick klättra in i förrådet, stod på en frys och lutade mig in över ett bord på högkant, en IKEA-kasse med massa herrskor, ett dockskåp på svaj och där, där, längst in bredvid dockskåpet, fastklämt med bordet skymtade jag jullådan. Har för övrigt en liten och en stor jullåda, fick lätt ut den lilla. Sedan slocknade lampan. Totalt mörker rådde, jag svajandes längst in i förrådet med ena foten på frysen och den andra inklämd någonstans. Fan, fan, fan! Klättrade ut ur förrådet, genom korridoren bland förråden, halvvägs bort i nästa korridor och tände lampan igen. In i förrådet igen, fortsatte lirka loss jullådan. Svajade runt med ena foten på frysen och den andra hade jag ingenstans att sätta ned, slant runt, räddade jullådan från att trilla i backen och äntligen ut. Både jag och jullådan var hel. Är det någon som vill pröva på den sport jag hållit på med i dag - förrådsklättring - så är det bara att höra av sig. Jag kan tänka mig låna ut vårt förråd här hemma, så länge ni kan tänka er att organisera upp det medan ni är här så jag slipper klättra. Tog hissen upp med jullådan, var helt slut. Började försöka vika rätt den första adventsstjärnan, den vita i papper som är till vårt sovrum. Ett väldans pyssel. Skiten ville inte alls vika sig rätt eller hänga kvar på sina små hakar. Höll på att få ett nervsammanbrott, svetten lackade, kände mig skiten, äcklig och ville bara bli klar med allting så jag kunde få duscha. Mitt i det här kom jag ihåg laxen, fick till att värma ett paket nudlar. Ännu var det ett par minuter innan laxen skulle ut. Fortsatte mitt pyssel med adventsstjärnan och lyckades. Hängde upp den, tände den - voila! Sovrummet var färdigt. Sedan i all hast fick jag fram min fina ängel som jag haft sedan jag var ett litet barn, älskar den och den ska alltid vara med, varje jul. Upp i köksfönstret med den. Och hoppsan! Laxen kanske skulle ut ur ugnen också? Snabbade mig att fixa klart maten. Torr lax som smakade fnöske och överkokta nudlar. Någon sallad fanns det inte kvar hemma, knäckemacka orkade jag inte bre. Åt min mat, försökte lyssna på musik från datorn. Hade på en massa schyssta låtar när jag tvättade fönstren och dammade, sedan höll det på och bråkade. Vår dator som jag sitter vid just nu behöver installeras om. Slutade med att jag i ren ilska stängde av den, ingenting ville fungera på den - bara hängde sig hela tiden. Fortsatte mitt adventspyssel - två till vikbara stjärnor att hänga upp. Svarta, en stor och en liten till fönstren i vardagsrummet. Den lilla gick snabbt och lätt, underbart! Den stora däremot ville inte alls som jag ville. Blev så sur att jag drämde näven i bordet, skulle jag inte ha gjort. Det gör skitont i handen ännu. Men efter sådär fem timmar med städning, förrådsklättring, äcklig mat, jävla adventsstjärnor och fan vet vad så hade jag tröttnat totalt. Mitt under mitt adventsstjärnevikande, minns inte när, ringde en kär väninna som jag beklagade mig till, hon kan vara glad att hon inte såg eländet. Fick dessutom hålla på och knyta och peta med trådar uppe i de små hakarna på stjärnorna för att de inte skulle glipa fult och visa hela lampan inuti - terapiarbete som jag inte alls kände för. Men jaja. Jag blev klar, fick slängt upp några tomtejävlar, tog hissen ned med jullådan och tryckte tillbaka den in i förrådet på en mer lättåtkomlig plats. Under eftermiddagen har jag tagit en lång, varm dusch, myst i ljuset av adventsstjärnan i sovrummet, pratat med systrarna över datorn där inne som inte bråkar med mig. Slappnat av, tagit ett par djupa andetag, tittat mig runt omkring. Faktum är att slitet nästan gjort sig förtjänt. Blir fortfarande irriterad när jag tänker på allt slit under dagen men, om ett par dagar kommer det vara värt det, hoppas jag...

Examensarbete - jag känner mig hjärndöd...

Publicerad 2008-11-28 23:19:00 i Bla Bla Bla...,

Jag har suttit i ungefär sex timmar om inte mer och arbetat med examensarbetet i dag. Min skrivpartner kunde inte ses, vi arbetade alltså var för sig. Som vanligt, när jag taggar mig själv till tänderna med att ta tag i något, så började jag med arbetet så snart jag vaknade imorse. Fick i mig två clementiner under dessa sex timmar. Skrev, skrev, skrev och läste litegrann. Omformulerade - vi har blivit tillsagda att hålla en positiv glöd i arbetet och därför undvika orden "inte" och "man" eftersom de anses vara negationer. Fan, i dag var det lite svårt den sista tiden där va. Slutade med att jag fick ett smärre psykbryt, gick ut i köket och gjorde i ordning ett par varma mackor som jag hystade in i ugnen. Fick ordning på allt i arbetet i alla fall, blev bra, blev mycket och jag kan vara stolt över mig själv. Känner mig dock helt hjärndöd nu kan jag säga, ett under att jag ens fixar att skriva på tangenterna här. Skrivandet ihop med ingen mat eller dryck var inte bra alls, verkligen inte. Jag får skärpa mig med sådant, alltid äta frukost först - jag blir knäpp i huvudet annars. Känner mig sjuk, yrsel och ögonen känns som om de sitter i någon annans huvud. Det svartnar när jag blinkar, blir lite gröna färger och sådant. Är lika stel som en fossil för övrigt, min rygg är inte att leka med nu alltså - pensionärshemmet har mött många friskare ryggar än min kan jag lova! Har i alla fall ätit massor med varma mackor, druckit så mycket vatten jag bara orkat, duschat, försökt sträcka ut min rygg alt vad jag orkat, käkat lite godis och myst vid TV:n under kvällen. Återhämtar mig nog tills i morgon. Det blir alla tiders. Då ska jag vara mer fysiskt, ränna runt och städa samt putsa fönster (intalar mig själv att jag ska göra det sistnämnda i alla fall).

Har för övrigt gjort min sista VFU-dag nu i veckan. Känns skönt på det viset att det innebär att ljuset på andra sidan tunneln börjar synas nu. Skolan är snart över. Däremot känns det sjukt konstigt att inte längre vara en del av den skola som jag haft min VFU i. Alla goa ungar, de som går i tvåan hade jag när de gick i förskoleklassen, en av ettorna likaså och så dessa fina små ungar jag träffat under hösten i förskoleklassen. Det är fem klasser jag lämnar bakom mig med sorg i hjärtat kan jag säga. Det är den jobbiga delen med att vara lärare antar jag, det är lika många avsked som det är nystarter. Fast å andra sidan är det mycket av tjusningen i det hela, som lärare möter man väldigt många olika individer och får chansen att göra undervisningen bättre och bättre med åren. Själva yrket är ett lärande i sig. Underbart! Jag som behöver stimulans och utveckling känner på mig att jag kommer trivas kanon som just lärare. Det är nära nu, det pirrar i mig, skräckblandad förtjusning är känslan!

Nu ska jag försöka koppla av lite, dricka mera vatten, hoppas på att känna mig mindre hjärndöd. Snart sova för att börja dagen på ett bättre och trevligare sätt i morgon. Äntligen helg.

En fest, två babysar och en middag...

Publicerad 2008-11-23 23:48:13 i Bla Bla Bla...,

Helgen har verkligen rusat i väg, fråga mig inte vart den tog vägen - jag hann knappt själv se den innan den var borta igen. Jag har spenderat den korta stund som den varade med att skriva ex.jobb, sova, umgås med vänner och vagga babysar. Gårdagen sov jag så länge som jag inte gjort sedan i somras, vaknade strax innan elva mot mitt vanliga åtta-nio som jag annars brukar vara klarvaken, eftersom jag går upp en-tre timmar tidigare på vardagarna. Efter dess gjorde jag en massa inget i ett par timmar, hade ingen matlust så fick inte i mig något att äta. Satte i gång med lite ex. jobb. Pälskling lagade middag, vi åt tillsammans sedan var det dags för mig att dra vidare. Var på fest hemma hos en killkompis i går, massor med folk blev det där - många kära återseeenden. Folk jag inte sett på ett-två år  var där. Jag tog det dock väldigt, väldigt lugnt. Drack vatten och två och en halv folköl. Drog mig hemåt vid halv ett, dock missade jag bussen på grund av att så många av mina mindre nyktra vänner absolut skulle kramas och ramla runt i ett antal minuter. Var hemma först vid tre - underbart! Hann äta lite vid centralen innan dess,  bli tillfrågad om taxi ettusenfemhundra gånger på de trettio-trettiofem minuterna jag totalt spenderade vid centralen. Säger någon ordet taxi i min närhet den närmsta veckan får de stryk. Vad är problemet? Jag står framför en dörr dit uppenbarligen en buss jag vill åka med kommer inom sådär femton minuter, ändå kommer det fram idioter och frågar om jag vill ha taxi. Det finns faktiskt ett ordnat taxisystem borta vid tågen sedan ett tag tillbaka där de seriösa taxichaufförerna håller hus. Vill jag ha taxi går jag dit, eller så ringer jag minitaxi eftersom de är billiga...

Anledningen till att jag tog det lugnt och åtminstone hade planer på att vara hemma i tid var för att jag dels visste att jag hade ex.jobb att göra på förmiddagen och för att jag i dag lovat bort mig till min kära väninna, "Poffas". Hon fick tvillingar den fjärde november och pappan till dessa små underverk är över på Irland och jobbar med det hus som hela lilla familjen snart ska bo i. Han är från Irland och där finns inte något som heter pappa-ledighet, åtminstone inte mer än i två veckor. Så jag tänkte att min kära "Poffas" behövde lite hjälp, lovade bort mig dit för ett par dagar sedan. Lovade att laga middag åt henne och hjälpa till med småknattarna. Pallrade mig dit till halvfyra, lagade mat och umgicks med "Poffas" samt en annan väninna som också var över. Sedan var det full rulle med de små liven, de slumrade och var någorlunda lugna när vi åt i alla fall. Sedan fick jag vagga den lilla grabben, S, han höll i gång ett tag. Efter dess började hon, lilla L. Sedan skrek de båda i kör ett tag också. Jag, "Poffas" och andra väninnan gick upp till affären en sväng, väninnan blev hämtad med bil där. Jag, "Poffas" och dubbelkärran var inne i affären en sväng, sedan en skön promenad längs med hamnen. Dock med skrikande S halva vägen. Resten av kvällen gick åt till att vagga dem båda, jag matade båda två i omgångar med flaska, vaggade mera. Suttit med böjd rygg så gott som hela tiden när jag hållt babysarna, känner mig som åttio år nu ungefär - försöker sträcka ut ryggen så gott det går. Träningsvärk i armarna efter att ha haft de små. Jag behöver börja träna uppenbarligen. Är helt slut i kroppen och i huvudet. Ändå var det hur mysigt och gott som helst. De är helt underbara de små liven. Dock så har jag min "Poffas" i tankarna nu, jag åkte i från henne, S och L vid tio, nu är det snart matdags igen för de små, sedan om ytterligare tre-fyra timmar igen. Det är långa nätter och långa dagar, finns ingen ände liksom. Ändå är det något av det mäktigaste någonsin, de är och blir livet på så många sätt och vis de där små knattarna. Jag går nästan fortfarande runt och vaggar och vyssjar utan att ha någon baby i famnen. Känns väldigt tyst och tomt här hemma. Otroligt hur snabbt man faller in i det där.  Dock är jag faktiskt just i kväll glad över att få krypa ned i min säng, värma mina tår på Pälskling och somna sött. Det har varit en lång, händelserik helg och jag vet ju att jag har ex.jobb att skriva i morgon med min skrivpartner...

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela