ikkas

Annars då?

Publicerad 2015-09-17 08:40:00 i Katter,

Vi är tre till i familjen. 

Två av de nya familjemedlemmarna flyttade in i augusti förra året. Syskon på fyra ben. Mozart, en svart-vit långhårig godbit, och Smilla, en sköldpaddsfärgad liten kurrmaskin. Underbara, ljuvliga små pälsterrorister som vi inte ens minns hur det var att vara utan! De kom till oss från ett jourhem som en djurorganisation här i våra trakter tipsade om. Mozart och Smilla föddes utomhus av en hemlös katthona och hade blivit infångade av en ung tjej som tog väl hand om dem, mamman rymde dessvärre ut igen och är ännu lös - fått fler kullar som samma tjej ryckt in och hjälpt, men inte lyckats fånga in mamman än. Så tragiskt! Resultatet av att folk inte kastrerar sina katter, hade varit så lätt att avhjälpa!
Våra rackartroll är väldigt påhittiga, busiga, keliga som tusan bägge två och Smilla är vår nya storjägare medan Mozart mer lufsar runt och njuter av tillvaron. Så himla stabila och fina individer båda två! Glad att de blev en del av vår familj!

Tredje familjemedlemmen är en ljuvlig liten individ som få ord faktiskt kan beskriva. Har sin vrå i "pluttrummet" och är både kärlek och ren lycka personifierad. Vår älskade stjärna! Än fler såna små liv har kommit in i vår familj, syskonbarn i plural - var en riktig babyhöst förra året! 

Nedan följer en liten fotouppdatering av de fyrbenta nytillskotten....inga kattungar längre, men vi startar där och sista två fotona är från i år....

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Världen har stått lite still...

Publicerad 2014-07-14 14:09:00 i Katter,

Världen har stått lite still här för oss i två veckor. 
Vi har förlorat en nära, kär vän och familjemedlem. 
En sådan gosig en på fyra ben. 
Vår Rasmus finns inte mer. 

 
Söndagen 29/6, efter att jag och maken hållit på att dra upp småspik ur golvet i hallen på andra våningen och fixat och donat hela dagen, så rörde sig Rasmus plötsligt märkligt. Såg lite desorienterad ut och verkade inte må helt bra. Vi blev oroliga, jag ringde Blå Stjärnan och de ansåg, precis som jag, att vi skulle åka in med honom. Var bara att packa ihop katt och oss själva och i ilfart åka in till Göteborg. Skrikandes och ledsen katt i bur hela vägen in. Var framme ca 19:15. 
 
Väl på plats så kunde Rasmus röra sig vanligt under själva förundersökningen som gjordes ganska snart efter att vi åkt in. Kändes nästan lite dumt att ha åkt in. Blev tillsagda att väntetiden kunde vara ett tag, om läget förvärrades skulle vi dock säga till. Bara en liten stund efter dess blev Rasmus svår att få kontakt med, slumrade liksom till stenhårt. Sa till i receptionen och fick då snabbt ett rum, Rasmus vaknade till igen och verkade någorlunda okej igen. Under undersökningen av veterinär så krampade han till en gång. Han gjorde en liten darrning på väg in emot sjukhuset också, i bilen, berättade det för veterinären. Ingen kunde ge någon prognos eller säga vad det berodde på och vi hade själva inte upplevt något märkligt med Rasmus förrän just den söndagskvällen. Han visade sig dock väga 3,25 kg, vilket är ca 75 hg mindre än vanligt. Jag sa att han brukar smalna av på sommaren, att jag observerat att han i den sista veckan sett smal ut men inte reflekterat över att det var något konstigt eller att han blivit överdrivet smal (dock är ju 75 hg en del, men det syntes som sagt inte hur mycket det var). Det beslutades att Rasmus skulle bli kvar på IVA över natten och få dropp samt aktivit kol. Prover skulle tas under natten och under följande morgon. Han fick en fjäril och en tratt. Var hjärtslitande att åka hem den kvällen. 

Morgonen därpå, måndagen den 30/6,  ringde jag till sjukhuset och fick veta att Rasmus under natten hade visat sig ha höga njurvärden, de hoppades att nattens behandling hade sänkt dem. Han hade verkat helt okej under morgonen och rört sig normalt, spanat på vad som hänt runt honom. Inga provsvar hade kommit då när jag ringde. Jag tog ledigt den dagen och beslutade mig för att åka in till sjukhuset för att vara där när provsvaren kom. Fick träffa Rasmus vid 14:30 ungefär, såg när jag plockade upp honom att han ännu var vinglig och verkade lite sisådär - rörelsemönstret var inte vad det brukade. Satt med honom hos mig och vi gosade i någon halvtimme innan en veterinär kom in och berättade att provsvaren hade kommit. De visade på en otroligt dålig prognos, njurvärdena var högre snarare än lägre, trots behandling. Insjuknandet verkade ha gått fort, fanns inga tecken på muskelförtvining eller annat, därav trodde veterinären på en förgiftning (kan likväl varit halvdana njurvärden som snabbt blivit akuta dock). Vi pratade om vad som kunde göras, enligt veterinär så hade hon varit med om att hussar/mattar valt att behandla i ytterligare något dygn men vad hon aldrig varit med om var att en katt med såpass dåliga njurvärden som Rasmus hade överlevde. Mer pengar, mer lidande (mer pengar hade inte gjort något ifall det inte orsakade onödigt lidande). Det enda beslutet som kunde tas var att få låta honom somna. 

Pratade med maken, jag ville inte vara ensam med Rasmus när han somnade in. Han var där en sväng när han hade jobb i faggorna och vi satt där en stund i hop, sedan kom han tillbaka efter jobbet runt 17-tiden. Från 14:30-18:00 satt jag med och hos Rasmus - klappade, bar, pussade, pratade, kliade och masserade. Han slappnade av, tövde och försökte spinna. Jag tog bort tratten på honom. Gav honom lite vatten då och då från mitt finger. Han hade varken ätit, druckit, kissat eller bajsat sedan han kom in (ändå var hans urinblåsa väldigt liten, vilket var ett bevis på att hans njurar ej längre funkade). Rasmus blev lugn och trygg. Vilade sig. En stund efter 17 bad vi att veterinären skulle komma in och låta Rasmus få vila. Vid 17:30 somnade Rasmus in, med hjälp av veterinär. Han låg på britsen, jag höll om honom och snusade på honom, näsan emot sidan på honom. Kände när han tog sitt sista andetag. Satt med honom en stund även efteråt, lämnade sjukhuset vid 18. Pussade varje tass en sista gång. Bäddade om honom på den lilla pälspläden han fått låna på sjukhuset och med den lilla handduken. Öppnade fönstret, för att enligt gammalt talesätt, ge själen möjlighet att flyga fritt. Om inte annat så ville Rasmus alltid ha en flyktväg när han var i situationer/på platser där han inte var hemma. Kändes mindre som att lämna honom kvar där instängd genom att göra så helt enkelt. 

 
I går fick vi hämta Rasmus aska i en liten pappersurna. Vi valde separat kremering för vi ville absolut ha hem honom. I gårkväll tände jag ett ljus för Rasmus och tittade på en av de två filmklippen jag har när jag gosar med honom. Lyssnade på ljuv musik (Utan dina andetag med Carolina Wallin Pérez) och höll urnan i min famn. Grät många tårar. I natt fick urnan stå på den filt som Rasmus älskade att sova och kela på. Hade tänkt att låta honom vänta in Olivia i många år framåt innan deras aska skulle spridas gemensamt. Vi kom dock fram till att det kunde dröja väldigt många år och ville inte ha hans aska instängd i urnan på oviss framtid. Jag spred honom därför i dag. Dels nedför skogsravinen, på stället där han brukade dyka upp oftast när han var på väg hemåt. Sixten var med mig där. Dels grävde jag ned lite av askan runt och spred honom över jorden under en fantastisk David Austin-ros som vi köpte på lördagen för två veckor sedan, dagen för allt började gå på tok. Olivia var med mig vid rosen. Kelade med den och sattt och tittade en stund. Rosen får bli en symbol för den vackra, underbara kattrio vi hade här hemma (numera en duo). Vänskapen och kärleken mellan och till medlemmarna i den, inte vad rosen köptes för att bli, men den får nu ett än mer viktigt och symboliskt syfte. Passande nog heter de som ingick i den trion Rasmus, Oliva, Sixten = ROS.  Den har hunnit blomma över för i år, men hoppas på lika vacker blomning nästa år och att den bara ska bli rikligare och maffigare för varje år. 

 


Sov i ro, vackra, trogna vän! 
Min älskade, lilla "muff-muff! <3 

 
 
 
 

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela