ikkas

En salig blandning...

Publicerad 2009-10-23 23:30:00 i Bla Bla Bla..., Katter,

I dag är den första fredagen som jag bara tar mig hem och myser direkt efter jobbet på en månad. Förra fredagen var vi hemma och mös hos våra vänner, fredagen innan på IKEA med min yngsta syrra och fredagen innan dess hade vi tacoskväll med vänner...Fullt upp alltså, i dag var det skönt att komma hem...
Jobbade över fyrtio minuter i dag, mina kollegor trodde jag skämtade när jag sa att jag skulle göra det, pysslade med att göra en kattunge till "Fru Katt", gjorde en tidigare under dagen och kände att jag kunde fortsätta med en till. Tar sin lilla tid och jag hade ju tre timmar att ta igen efter onsdagens APT som jag missade, en och en halv timme är nu använd alltså till att pyssla med sagotema och förbereda utvecklingssamtal. Känns bra. Dessutom hade jag ändå sen fredag i dag, alltså skulle jag slutat strax efter sjutton så det kändes inte så jobbigt att lägga på fyrtio minuter på det och avsluta vid arton-tiden i stället. Vad gör det för skillnad för fredagskvällen i det läget liksom? Jag hade dessutom det lyxigt och blev hämtad av Pälskling...

Kvällen har spenderats med Idol och god mat innan dess, vi handlade färsk pasta, haloumi och lite bacontärningar som vi lagade till ihop med champinjoner vi hade hemma och en god sallad vid sidan av det. Inte dumt alls.
Gillade temat på Idol i kväll, men ingen utom möjligen Nicklas och Erik (Eric?) som körde någon riktig rocklåt. Nicklas gjorde det halvdant och jag är inte direkt ledsen över att han åkte ut, han är rätt tam och tråkig allmänt som artist - enligt mitt tycke. Ingen förlust alltså. Däremot undrar jag fortfarande hur publik och även jury tänker kring Eddie och Rabih. Ingen av dem är något att ha sångmässigt enligt mitt tycke. Rabih verkade dock ha fått lättare att andas igen, men han har ju ingen power alls i rösten, inte Eddie heller. Och ärligt, av fyra program som gått hittills så har Eddie hängt löst i tre av dem - säger inte det något om intresset för honom? Enda anledningen att han sitter där än tack vare att många tonårsdamer de senaste veckorna höjt sina mobilräkningar med hundra procent. Men jaja, än tittar jag ju. Än är Mariette, Erik (Eric?), Tove och Calle kvar i programmet att heja på.

Förresten, uppdatering från kiss i sängen från förra veckan är att det INTE alls är Rasmus som blivit könsmogen eller fått någon fix idé. Båda håller nog på att bli tonåringar, men den skyldiga i det här scenariot är Olivia. Hon hade även kissat på Pälsklings täcke och på söndagen la hon en bajs på vårt överkast - gick att få bort utan fläckar och lukt, tack och lov. På söndagskvällen kissade hon ned mitt täcke igen. Det vara bara att tvätta rent alltihop i våra sängar, påslakan, underlakan och täcken - med alsolsprit och tvättmedel, två gånger om direkt efter varandra. Sedan dess har sovrummet varit förbjudet område för båda katterna. Inget kiss eller bajs någon annanstans än i lådan har förekommit sedan dess heller. Förmodligen är det så att Olivia tycker så mycket om oss att hon vill märka in sitt revir och blanda våra lukter genom att göra så tokigt som hon gjorde i förra helgen. Vissa katter kan tydligen få en fix idé för duntäcken, tycka att de är ultimata toaletter. Trodde ett tag att hon kanske protesterade mot maten, men katter kan tydligen inte göra såna kopplingar, det är vi människor som förmänskligar deras handlingar har jag fått lära mig. Så revirtänk och/eller att hon tycker mycket om oss och vill blanda dofter är mer troligt. Tills vi steriliserat henne och knipsat nötter på honom så är sovrummet stängt för kissemissarna, förutom när vi är vakna och sitter eller ligger i sängen när de är där. Det är bäst så. Ingen av katterna klagar över situationen heller så. Någon liten stund kan Olivia pipa till över att hon vill komma in, men hon hittar snabbt något annat att göra - tar mindre än någon minut eller två. Skönt det, läget känns stabilt. Även om jag gärna hade velat ha dem i sängen på nätterna med samt kunnat ha sovrummet öppet för dem även när vi inte är hemma, men inte mycket att göra än på ett litet tag...

I morgon ska jag och Pälskling åka till yngsta syrran och hennes första lägenhet. Det ska bli kul och spännande att se hur hon har det. Än hade hon inte fått det omtapetserat men det skulle ske inom två veckor, parkettgolvet i vardagsrummet var slipat och bonat nu i alla fall. Pratade med syrran lite innan fjorton i dag, då var de så gott som klara - skulle hämta och sortera hennes mat från hennes tidigare boende och köra den till lägenheten. Flytten var avklarad, det gick snabbt och smidigt alltså, skönt det. Hon har ju en del saker hos vår biologmamma att hämta också, grejer från vinden på det parhus vi bott i och hennes TV och annat krafs. Hon får att göra ett litet tag till alltså...
Jag minns så väl hur det var när jag och Pälskling flyttade till vår första egna lägenhet, så spännande det kändes och så mycket vi hade att pyssla med runt det hela. =)
Mysigt var det, underbar känsla. Men det blev väldigt tufft och slitigt också, mycket som ekonomiskt tog lång tid att få plats på och annat som var sjukt segt också. Är glad över att det är avsevärt mycket bättre för oss nu i dagsläget, även om vi får gå ned i sparläge igen nu när Pälskling pluggar...

Nu ska jag fortsätta att njuta av kvällen/natten. Känner mig relativt pigg så ska nog vara uppe lite sent i dag faktiskt, det är nice att känna att man kan vara det i bland och unna sig en liten sovmorgon på det. Fast känner jag mig själv pågår väl den längst till nio i morgon - men ändå! Det är alltid något! =P

Min kort-onsdag som blev lång-onsdag...

Publicerad 2009-10-21 20:21:11 i Bla Bla Bla...,

Min onsdag som annars brukar vara min korta dag där jag är hemma mitt på dagen (fjorton-tiden) och kan ta det lugnt resten av dagen - eller ja, kombinera med ett dubbelpass på gymmet på kvällen - har i dag varit en låååång dag. Jag var hemma för några minuter sedan. Började dagen med det vanliga jobbet och att arbeta över femtio minuter för att jag i kväll har missat en arbetsplatsträff (har två timmar till att ta igen tack vare det, gör mig inget faktiskt - bra med lite extratid för planering), passade då på att få skrivit ihop ett utvecklingssamtal på de extra femtio minutrarna. Sedan direkt på möte med chefen och den person som följt mig under hösten samt en från utbildningsnämnden. Det hela kändes så klart lite nervöst, även om jag visste att alla observationer och reflektioner som den här personen gjort och som vi haft har varit positiva. Jag hade inget att skämmas eller skrämmas av. Chefen kändes också nöjd, men jag får inget grepp eller känsla för vad det sista utlåtandet kommer att bli. Vi ska ses igen framigenom, i slutet av november. Inga mer observationer, det kändes inte som det behövdes ansåg både personen som observerat, chefen och jag. Vi var överens allihop alltså. Men reflektionstid kommer jag att få två gånger till med samma person som observerat mig och verksamheten. Det känns faktiskt bra, ett utomstående bollplank säger jag inte nej till - det är ju lyx att få det. =)
Så mötet kändes positivt, även om jag inte helt får ett grepp eller en blick över hur det kommer se ut för mig till våren. Men min bedömning är ju att jag borde vara kvar, med tanke på utlåtandet från den person som observerat mig. Vi får väl se, inget kan nog längre förvåna mig känns det som ibland....

Efter detta jobbmöte for jag direkt in mot stan och vidare till ett möte på andra sidan stan för min yngsta biologsyster. Hon ska flytta ut från det boende hon nu bor på redan denna fredag och det har funnits mycket tankar, oro och funderingar i mig kring det hela. Inte för att jag inte tror att hon kommer klara sig och få det bra, mer för hur socialen sköter det här och vad deras plan är samspelt med min syrras kontaktfamilj, boendet hon är på och hon själv. Det finns ännu viss tveksamhet kring den ekonomiska planen, ifall det blir så att hon får flytta inom de närmsta tre åren och få klara sig själv - hon har ju tre år kvar i skolan och sådär. Besparingar också, men trist att behöva göra av med sådant på mat och annat skräp man måste ha. Till viss del kommer det ändå bli så varje månad, socialen ger ju inga bidrag om det finns pengar. Det mesta känns ändå tryggare och så kring det nu, men jag litar inte på socialen alltså eller deras lösningar på saker och ting, särskilt inte det kontoret min syster tillhör. Det är samma spån som sitter högst upp nu som det var för ett-två år sedan när vi gjorde totalt uppror. Men jag hoppas och tror, tänker positivt så gott det går, att allt ändå löser sig finemang med dem. Att syrran snart är helt fri från deras klor och klarar sig själv med skola, jobb och sådär inom åtminstone fyra-fem år sådär...

För övrigt kändes det jobbigt att sitta där med biologmamma och hennes fästman (det var många fler med också, men det var personer som det kändes bra att de var där). På slutet, när alla utom jag, mamma, syrran med pojkvän gått, kläckte mammas fästman ur sig att han tyckte att min yngsta syster var klokast och smartast av oss alla tre. Att han alltid tyckt det. Inget ont om att min syster är klok, det är hon, men kan han inte fatta att sånt är rätt klantigt att säga, särskilt när jag är där? Dessutom sa han samma sak till mig för kanske två år sedan när bara vi satt i bilen, då undrade han vad det skulle bli av min mellansyster och att yngsta syrran bara var aggressiv. Jag sa till honom att vi är kloka allihop, på samma sätt till viss del och på olika sätt till viss del. Så jävla osmidigt bara. Han vill bara försöka lisma sig in och få oss att tro att vi är hans favoriter och gilla honom mer. Mamma sa faktiskt dock ifrån i dag att vi alla tre är kloka och så går det inte att säga, även om hon flinade när hon gjorde det. Men jag undrar ändå hur man tänker som vuxen/föräldrabild eller vad man nu ska kalla honom (han är egentligen varken det ena eller andra för mig, men ändå mammas fästman). Blir bara trött på alltihop. Likadant kändes det hela lite smått lismande från mammas och hans sida hela mötet i genom. De försäkrade att de skulle göra allt för yngsta syrran när hon flyttat in om hon behövde hjälp, praktiskt sett i alla fall. Jätteskönt att höra självklart, även om den relationen inte riktigt finns där mellan de tre egentligen. Den dagen jag flyttade hemifrån i samma ålder som min syster var samma fästman och mamma på ICA Maxi hela dagen lång, mamma hade haft en lång jobbvecka och tänkte inte hålla på med några lådor eller vela runt den dagen inte. Som tur var hade jag min Pälskling, vår bästa killkompis J och en annan vän som var lastbilschaffis till hjälp den dagen. Jag missunnar inte alls min syster all hjälp hon kan få, men jag kan inte låta bli att få kväljningar när jag känner att något helt är ett jävla spel för gallerian eller när alla hästar i stallet verkar krockat och fastnat i dörröppningen in till stallet. För teorin och bildligt låter det hela ju helt perfekt, mamma finns där när som helst, hennes fästman med - allt kan de göra och mer därtill, utan tjafs eller problem. Jag tror dem också, till viss del. De har ju kanske inte så mycket att göra hemma längre, dessutom en dotter de nu kan "vinna" tillbaka genom den här flytten. Hon kommer bo nära dem, på några minuters gångavstånd. Men någonstans brister det för mig. I allting.  Min mamma har sagt att hon inte kunde med att hennes föräldrar var så orättvisa mot henne - numera skulle hon nog bara säga att hennes uppväxt var kanon om jag frågade för nu är hon och mormor vänner - samtidigt som hon faktiskt varit lika orättvis mot oss på många sätt och vis. Alla är olika individer och har olika behov, men jag hade lika mycket som någon annan artonåring behövt en mamma som på riktigt sträckte ut sin hand och hjälpte till när det krisade efter min flytt och under min flytt exempelvis. I teorin, bildligt, sa hon att hon skulle göra det men när det kom till kritan så svor hon åt mig och ville inte ge ett handtag eller hjälpa mig med pengar, trots att hon tekniskt sett hade försörjningsplikt för mig tills att jag var tjugo år. Jag hoppas för min systers skull att det blir annorlunda för henne, att den relationen de har går att bygga ett vackert torn på, men jag kunde inte låta bli att känna mig irriterad över hur fint allt ska låta inför dem som var där i dag. Ett spel, en gardin, en ridå bara för att visa hur perfekt allt är. Eller något. Sjukt med tanke på att alla i rummet vet varför min syster ens bor där hon bor, det är ju inte något min syster gjort fel. Samtidigt som jag som sagt hoppas på att mamma och hon får en bättre relation än mig och mamma, jag inser mer och mer hur sabbad vår relation är. Även om det inte är något jag ofta tänker på. Nu ska jag försöka nå min "mami" (foster/bonusmamma) och grina ur mig lite där i stället tror jag. Det var en tuff dag som sagt....

Mysfredag med vänner och kattpiss i sängen....

Publicerad 2009-10-17 08:53:00 i Bla Bla Bla..., Katter,

I går firade vi fredagskväll med bästa killkompisen och hans goa familj. Blev sagoläsning, varma mackor, fredagsmys med Idol och Michael Jackson-tema - de flesta idolerna gjorde det riktigt bra, utom Rabih som allvarligt måste ha andningssvårigheter och Eddie som nästan bajsar på sig på scen för att han tar i så men ändå inte får fram någon "rejäl" röst...
Vi kom hem först efter tjugotre i går, jag var uppe ett tag efter det och varvade ned, la mig strax efter ett.

När jag gick in och la mig i sängen upptäckte jag att det var blött på mitt duntäcke, ovansidan som jag har närmast huvudet. Aldrig har det tidigare hänt, inget vatten i rummet som ramlat ned - ingenting, gick i genom allting. Det verkar inte bättre än att någon av våra älskade kissar har fått för sig att kissa på täcket. Jag for upp, tvättade av täcke och påslakan, svor över katterna och gick och la mig med ett annat täcke på mig. Fast det luktade inte alls något därinne i sovrummet, täcket hade en svag, svag doft av typ babyurin. Jag är osäker på om det var en "skvättfläck" - det var en större pöl och såg inte ut som en sådan i alla fall men jag har heller aldrig sett någon "skvättfläck" så...
Vi har inte bytt foder, sand, gjort något direkt annorlunda som någon av kissarna skulle kunna protestera mot. Vi är ju inte helt säkra på vår lilla Rasmus ålder, Olivia är ju liten, späd och väldigt mycket babys. Misstänker dock att vår grabb kanske börjar bli tonåring. Ska köpa "Piss-off" och spraya in i våra täcken för även Pälskling upptäckte två mindre fläckar på sitt täcke när han la sig, som nog kommit till efter att jag lagt mig. Rasmus har dessutom börjat bete sig lite småskumt och jama, gapa lite högre än vanligt - vilket vi i och för sig kopplat ihop med hans bushumör och lek tills nu, så hans nötter hänger löst vill jag lova. Katter kan ju kissa i protest mot något också som jag sa, men jag vet verkligen inte vad det skulle vara. Pälskling är ju hemma rätt mycket och vi har som sagt inte gjort något annorlunda nu mot vad vi gjort innan - inte flyttat någonting, inte slutat med någonting eller börjat med något nytt för dem. Allt har varit samma sedan åtminstone två veckor efter att de flyttade in. Jag upptäckte dock nu imorse att typ alla leksaker låg under soffan, de kan möjligt varit uttråkade - de brukar dock vara bra på att finna sina egna leksaker i form av fjärrkontroller, dekorationer (blommor, snäckor etc) och toarullar (såg att de på något sätt fått tag i en disksvamp också som ligger under vår säng - trodde vi gömt alla såna). Men jag tror på att det är "snoppskallen" Rasmus som kissat i sängen och att han möjligen börjar bli tonåring, inget annat. Det kan ske lite tidigare än vanligt om man har en hona och en hane. Vi var ändå hos veterinären nu i veckan och fick dem färdigvaccinerade, han sa att de var rätt små än gällande kastrering/sterilisering och vi sa att vi nog tänkte invänta det tills i januari-februari. Men händer kissandet igen de närmsta dagarna så ryker hans nötter fortare än kvickt för det är mest troligt att det är därför det här händer. Har aldrig varit med om att en katt gjort på detta vis, men vet att det händer och har under morgonen läst på bra om det. Läste även att katter kan få en "thing" för att kissa på duntäcken för att de har bra uppsugningsförmåga, både jag och Pälskling har duntäcken så "Piss-Off" ska inköpas fortare än kvickt, det tar bort lukt, luktar inte gott för katten och minimerar risken för att katten gör om sin kissning. Anledningen till val av plats kan också vara för att det i sängen luktar mest "husse och matte" och om det skulle vara annat än nötter som spökar kan det vara hans sätt att säga "jag finns" i fall han känner sig bortglömd på något sätt, katter kan göra så av ren markering också för att de vill sätta sin lukt ihop med husses och mattes. Fin tanke, dåligt sätt bara. =/
Vi får väl se hur det här fortsätter, ingen avlivning funderas det ens på kan jag ju säga. Det här får vi hitta någon smart lösning på bara helt enkelt, kanske kommer ta sin tid men - eller så är problemet borta lika snabbt som veterinären tar fram sin "nötknäppare"....;)
Om det ens är Rasmus som kissat då vill säga, vi har ju inte ens sett vem det är, honor kan ju med kissa i sängen - men vi har nog båda fått för oss att det är vår randiga lillgris som blivit en hormonstinn, målbrottsjamande tonåring lite snabbare än vanligt...

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela