ikkas

På vårdcentralen i går fick jag bekräftat att jag har ryggskott, fick dikoflenak utskrivna och doktorn tyckte jag kunde jobba som vanligt. Eller ja, som vanligt för honom var att jag inte skulle böja mig, sitta på golv eller lyfta något - inte helt som vanligt alltså då jag är förskollärare. Men det har gått bra i alla fall, jag har haft ont under dagen trots dikoflenaken men inte riktigt lika illa som i går eller förrgår. Har inte spänt mig lika mycket och spänningshuvudvärken har tack och lov uteblivit. Jag har dessutom tränat som vanligt, ett pass spinning och ett pass indoorwalking. Dock tror jag att jag ska åka tillbaka till Sportsson med mina skor och se om jag kan få byta dem trots att de är använda. Jag har strlk fyrtio i vanliga fall, när det gäller den träning jag utför ska man ha en strlk för stora skor. Jag provade ett par schyssta Shimano, som är en modell som är lite mindre än övriga spinningskor, de var i strlk fyrtiotvå. Pälskling letar fram en låda som det står fyrtiotvå på och vi kollar att skorna ser okej ut, betalar och nästa dag var det lappvarvet för mig. Jag har nu känt att skorna gör att mina fötter somnar som stenar under indoorwalkingen och även lite smått under slutet av spinningpasset, svaret kan vara att de skorna som låg i lådan med fyrtiotvå på i själva verket är strlk fyrtioett - det står det i skorna. Vilket var omöjligt att se för allt "gojs" som låg i skorna när de var i sin låda. Suck. Det kan vara storleken som gör dem, för med andra ord är ju strlk fyrtioett som ett par andra vanliga strlk fyrtio, dvs. för små för den typen av träning jag utför. Skit. Det kan ju också vara så att jag är ovan vid skorna, de är superbekväma så gott som hela spinningpasset i genom tills de sista tio minutrarna. Jag får rådgöra med personalen på Sportsson...Vet inte när jag ska ha den tiden att åka dit bara, men får väl lägga det på lördagen då jag och Pälskling ändå ska ut och flänga en stund....

Jag hade i dag ett möte med min chef, den specialpedagog som varit ute och tittat på mig och som jag haft reflektionsstunder med samt den person på utbildningsförvaltningen som haft hand om mitt och chefens ärende kring min anställningsform. Allt jag fått under hösten är positiv feedback, har kunnat bolla idéer och det känns som det här med specialpedagogen verkligen gett något. För ett par veckor sedan hade vi ett möte, samma konstellation som ovan fast en annan person än den vanliga från utbildningsförvaltningen. Vi bestämde då att specialpedagogen varit ute tillräckligt i barngruppen och observerat, chefen var nöjd med vad hon hörde. Däremot satte vi några tider för reflektionsmöten mellan mig och specialpedagogen (som varit min handledare), det sista mötet för åtminstone denna termin hade vi nu i måndags. Allt har verkligen rullat på bra för mig, har som sagt fått många goda ord med mig samt tips. I dag hade vi vårt avslutningsmöte för hela denna hösten, jag var tydlig redan i våras/somras att jag vill ha en förvarning eller ett "halvt" besked om hur det ser ut till våren redan i oktober eller senast i början av november, det hörde både chefen, min fackrepresentant (som inte var där i dag) och personen på utbildningsförvaltningen och det var ju något av en självklarhet att vi skulle lägga upp det så också. Men jag har inte fått någon förvarning om att min tjänst, som det såg ut i okt-nov, ska avslutas vid årsskiftet eller någon annan riktlinje heller. Positiv kritik som både jag och mina kollegor på avdelningen tagit som att det nog måste betyda att jag får stanna, mina kollegor har varit övertygade om det, särskilt kollega A som räknar kallt med det, särskilt som vi har en annan kollega på avdelningen som heller inte fått besked om våren samt en kollega som vill söka sig vidare till ett annat ställe. Men inget svar alls. Inte ens i dag under vårt avslutningsmöte. Utan då tyckte personen på utbildningsförvaltningen att vi alla nu skulle få en vecka att smälta det här mötet innan besked lämnades, jag sa vad jag tyckte och ansåg kring att vänta ut med beskedet då vi innan terminens start varit överens om att det skulle ges förvarning/hintar om hur våren såg ut oavsett. Jag menar, vilken annan arbetsgivare skulle vänta ut mig tills så här sent? Om tjänsten startar i januari? Ingen jäkel alls är nog svaret på det då jag likväl kan säga att jag blir kvar där jag var innan. Det hela är så tröttsamt, jag har ju gått "all in" på det här jobbet nu, följt chefens åsikter och tankar, ställt in mig på att ge järnet och lyckats trots att det inte var med en positiv ingång som det här drogs i gång. Vad jag får för det är en "anti-besked-chef" och ytterligare en vecka till att hänga löst. Fritt fall hundra meter och betong som tar emot, ungefär. Jag älskar mitt jobb fortfarande, ungarna, kollegorna och lokalerna, materialet - allt, allt, allt som ingår i den vanliga jobbvardagen. Chefen verkar nöjd, jag har fått positiv kritik och allt känns bra så sett. Men då är ju frågan varför inga besked kan lämnas i nuläget? Vart ligger problemet? Av den anledningen, att beslutet är så svårt att ta, så tror jag tyvärr att jag inte har något jobb i januari. Jag önskar, hoppas, håller mina tummar och tår korsade för att jag tror fel och att jag får skriva på ett tillsvidare-kontrakt i nästa vecka (igen) och att allt ska fortsätta så här kanon som det ändå varit sedan i april (även om inte chefen sett det så sedan dess). Men jag vågar inte helt tro på det. Vet i sjutton vad jag ska göra annars, om jag inte är kvar där jag är nu. Jag har gått "all in" som sagt, har ingen annan arbetsgivare som väntar på något besked eller någon annan idé om vart jag vill. Jag står lika stabil nu som förra året vid den här tiden, det stället jag då sökte mig till är ännu mitt första val när det gäller arbete så är det bara. Så jag hoppas, hoppas, hoppas som jag skrev en annan gång för längesedan...