ikkas

Examensarbete - jag känner mig hjärndöd...

Publicerad 2008-11-28 23:19:00 i Bla Bla Bla...,

Jag har suttit i ungefär sex timmar om inte mer och arbetat med examensarbetet i dag. Min skrivpartner kunde inte ses, vi arbetade alltså var för sig. Som vanligt, när jag taggar mig själv till tänderna med att ta tag i något, så började jag med arbetet så snart jag vaknade imorse. Fick i mig två clementiner under dessa sex timmar. Skrev, skrev, skrev och läste litegrann. Omformulerade - vi har blivit tillsagda att hålla en positiv glöd i arbetet och därför undvika orden "inte" och "man" eftersom de anses vara negationer. Fan, i dag var det lite svårt den sista tiden där va. Slutade med att jag fick ett smärre psykbryt, gick ut i köket och gjorde i ordning ett par varma mackor som jag hystade in i ugnen. Fick ordning på allt i arbetet i alla fall, blev bra, blev mycket och jag kan vara stolt över mig själv. Känner mig dock helt hjärndöd nu kan jag säga, ett under att jag ens fixar att skriva på tangenterna här. Skrivandet ihop med ingen mat eller dryck var inte bra alls, verkligen inte. Jag får skärpa mig med sådant, alltid äta frukost först - jag blir knäpp i huvudet annars. Känner mig sjuk, yrsel och ögonen känns som om de sitter i någon annans huvud. Det svartnar när jag blinkar, blir lite gröna färger och sådant. Är lika stel som en fossil för övrigt, min rygg är inte att leka med nu alltså - pensionärshemmet har mött många friskare ryggar än min kan jag lova! Har i alla fall ätit massor med varma mackor, druckit så mycket vatten jag bara orkat, duschat, försökt sträcka ut min rygg alt vad jag orkat, käkat lite godis och myst vid TV:n under kvällen. Återhämtar mig nog tills i morgon. Det blir alla tiders. Då ska jag vara mer fysiskt, ränna runt och städa samt putsa fönster (intalar mig själv att jag ska göra det sistnämnda i alla fall).

Har för övrigt gjort min sista VFU-dag nu i veckan. Känns skönt på det viset att det innebär att ljuset på andra sidan tunneln börjar synas nu. Skolan är snart över. Däremot känns det sjukt konstigt att inte längre vara en del av den skola som jag haft min VFU i. Alla goa ungar, de som går i tvåan hade jag när de gick i förskoleklassen, en av ettorna likaså och så dessa fina små ungar jag träffat under hösten i förskoleklassen. Det är fem klasser jag lämnar bakom mig med sorg i hjärtat kan jag säga. Det är den jobbiga delen med att vara lärare antar jag, det är lika många avsked som det är nystarter. Fast å andra sidan är det mycket av tjusningen i det hela, som lärare möter man väldigt många olika individer och får chansen att göra undervisningen bättre och bättre med åren. Själva yrket är ett lärande i sig. Underbart! Jag som behöver stimulans och utveckling känner på mig att jag kommer trivas kanon som just lärare. Det är nära nu, det pirrar i mig, skräckblandad förtjusning är känslan!

Nu ska jag försöka koppla av lite, dricka mera vatten, hoppas på att känna mig mindre hjärndöd. Snart sova för att börja dagen på ett bättre och trevligare sätt i morgon. Äntligen helg.

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela