Vår trädgårdsstil...
Kanske är värt att nämna något om stilen/utförandet av vår trädgård och när vi kom in i bilden, samt vilka vi själva är som ansvarar för denna prunkande, gröna oas som vi med största vördnad kallar för vår...
Det är ett privilegium att vara trädgårdsägare!
Hm, jag kan börja med att berätta att vi övertog ansvaret för vår trädgård sensommaren 2012. Innan dess har jag bott i lägenhet i hela mitt liv, med en liten avvikelse på några år då vi bodde i ett parhus med ytte-pytte-gräsmatta med trästaket runt. Gräslök och några smultron fanns där, kanske någon blomma jag inte minns och som katten tuggade i sig lagom till blomning. Min man har däremot bott i hus större delen av sitt liv, men med noll intresse för gräsklippning (vilket jag delar med honom, men vi båda vill ha gräsmatta) eller större intresse för sådant i trädgården som inte går att äta. Två noviser alltså. Jag dessutom med giftgröna fingrar enligt mig själv, inga krukväxter utom kaktusar brukar överleva mig och min hantering någon längre stund. Det har dock förändrats på sätt och vis, krukväxter inomhus är ännu inte min grej - men de flesta trädgårdsväxter går bra...
Innan vi kom in i bilden i denna trädgård var den ansvariga (förra husägaren) en person som (jag uppfattar det) inte haft lust eller intresse för att ägna sig nämnvärt åt trädgården de sista åren, av olika anledningar. Det låg, och ligger säkerligen ännu, diverse märkliga grejer nedgrävda i oxelhäcken och på andra ställen i trädgården. Rostig julgransfot - någon? Bara ett exempel. Det var övervuxet, oklippt, otämjt men ändå väldigt prunkande och vackert. Charmigt. Gräsmattan var dock millimeterklippt och som en golfbana - tack vare en liten robot som kallades ett namn på en resa som förra husägaren struntade i att göra för att unna sig lyxen att själv slippa klippa gräset - något vi hakat på och skaffat oss den lyxen också. Vår heter dock Ralf och ses som vår robot-get.
Det är ett privilegium att vara trädgårdsägare!
Hm, jag kan börja med att berätta att vi övertog ansvaret för vår trädgård sensommaren 2012. Innan dess har jag bott i lägenhet i hela mitt liv, med en liten avvikelse på några år då vi bodde i ett parhus med ytte-pytte-gräsmatta med trästaket runt. Gräslök och några smultron fanns där, kanske någon blomma jag inte minns och som katten tuggade i sig lagom till blomning. Min man har däremot bott i hus större delen av sitt liv, men med noll intresse för gräsklippning (vilket jag delar med honom, men vi båda vill ha gräsmatta) eller större intresse för sådant i trädgården som inte går att äta. Två noviser alltså. Jag dessutom med giftgröna fingrar enligt mig själv, inga krukväxter utom kaktusar brukar överleva mig och min hantering någon längre stund. Det har dock förändrats på sätt och vis, krukväxter inomhus är ännu inte min grej - men de flesta trädgårdsväxter går bra...
Innan vi kom in i bilden i denna trädgård var den ansvariga (förra husägaren) en person som (jag uppfattar det) inte haft lust eller intresse för att ägna sig nämnvärt åt trädgården de sista åren, av olika anledningar. Det låg, och ligger säkerligen ännu, diverse märkliga grejer nedgrävda i oxelhäcken och på andra ställen i trädgården. Rostig julgransfot - någon? Bara ett exempel. Det var övervuxet, oklippt, otämjt men ändå väldigt prunkande och vackert. Charmigt. Gräsmattan var dock millimeterklippt och som en golfbana - tack vare en liten robot som kallades ett namn på en resa som förra husägaren struntade i att göra för att unna sig lyxen att själv slippa klippa gräset - något vi hakat på och skaffat oss den lyxen också. Vår heter dock Ralf och ses som vår robot-get.
Trädgården och huset vi bor i är från 1930-talet (1938 för att vara exakt) och är uppvuxen och på vissa sätt klar, på andra sätt långt ifrån klar. Arbetet i trädgården har bestått av att tukta, beskära, ta bort, lägga till och försöka tänka nytt fast ändå behålla det gamla. Hitta en symbios.
Jag har funnit sann glädje och lugn i att greja i trädgården, även om det stundtals görs under svordomar och andra fula ord och en hel del frustation. Det är ännu övervuxet på sina ställen, dit vi ännu inte hunnit rensa upp och komma fram till hur vi vill ha det. Men charmigt är det ändå, på håll om inte annat. Helst hade jag velat att rabatterna var självrensande från ogräs, men har ännu inte lyckats skapa detta - hoppas vara på god väg genom att anlägga täta perennrabatter. Novis, som jag (eller vi båda egentligen är, maken har aldrig haft vuxenansvar för hus eller trädgård innan) så blir det inte alltid rätt eller ens snyggt i vissa fall. Plantor har fått byta plats. Ogräs eller vanligt gräs tar över på sina ställen.
Gjorde en miss nedåt skogen med kantrabatten som vi grävde ut och la till, eftersom att det sluttade en del där och vi inte ville att Ralf skulle trilla ned i skogsravinen som vår tomt angränsar till, och la ingen markduk under. Det får jag sota för nu när jag försöker anlägga en perennrabatt, (varvat med 1 pärlbuske, 5 blåbärsbuskar, 1 björnbärsbuske och rabarber), delar av rabatten är det ständigt gräs i som jag får rycka upp så gott jag orkar. Visst, jag vet, kan göra om och rätt - lägga en duk, göra en kantavgränsare gentemot gräsmattan. Det sistnämnda lurar vi på, vad vi vill ha för något. Någon markduk blir det inte - för mycket att dra upp och göra om för att det ska vara värt det. Inte heller längs med den tunna rabatten vid ena sidan av vår altan eller framför hönshuset fixades någon markduk eller kant emot gräsmattan, fast de två rabatterna klarar sig betydligt bättre - om än med fula kanter (kommer nog läggas till någon kant där när vi lurat ut vad vi vill ha). Grästrimmer löser dock det ganska bra.
En stor ful buske som stod i ett soligt hörn av trädgården grävde jag upp för hand, där blev plats för 6 pallkragar, stenplattor som fanns i trädgården här och där blev till gångar (underarbetet kunde även här varit bättre, gjordes lite i farten för att kunna bli klart för plantorna jag drev upp), lite perenna plantor flyttades och fick rama in pallkragarna - odlingsmöjligheterna blev goda förra sommaren. I år har jag lagt duk (ni hör, jag lär mig) och fyllt ut med jord bakom pallkragarna och börjat anlägga ytterligare en perennrabatt. Flera rabatter på gång således, en del odling, mycket vackert som redan finns i trädgården.
Jag lär mig och kommer ihåg fler och fler blomsorter och läser på mer och mer. Strävar efter att det ska bli bättre och bättre och vackrare och vackrare i vår trädgård. Har inte bråttom egentligen, men önskar ändå snabba resultat...;)
