ikkas

Här kommer alla känslorna på en och samma gång...nästan...

Publicerad 2010-12-15 17:47:17 i Bla Bla Bla...,

I bland känner jag mig så liten på många sätt. Det har varit så mycket den här hösten med allt och inget egentligen.
Nu drar det hela i hop sig och det jag hela tiden skjutit framför mig går snart inte längre att putta framåt. I dag berättade jag för barnen på min nuvarande avdelning att jag slutar innan jul- och nyårshelgen. Min sista dag är dagen före julafton. Så många par ögon, glansiga och vissa förvånade, öppna munnar och tystnad från de som blev förvånade av beskedet. Jag förklarade så gott jag kunde. Dit jag ska flytta behövdes jag mer än vad jag behövdes hos dem. Jag sa att jag ändå gärna stannat hos dem och fortsatt vara deras fröken. För något enstaka barn fick jag berätta vidare efteråt att i bland kan man inte välja helt hur det blir ens när man är vuxen. Även som vuxen måste man göra saker man inte vill eller vågar i bland. Barnet svarade att vart man ska bo och om man ska ha julgran får man väl i alla fall bestämma. Ja. Det sa jag att man får. (Även om det inte heller stämmer i praktiken helt och hållet det heller, men den saken orkade jag inte resonera kring just i dag i vilket fall som).
Jag vill bara fortsätta få vara. Åtminstone tills i sommar.
I såna här lägen känner jag mig så ensam. Mina kollegor som är kvar är självklart stressade och utsatta mer av det här än mig på vissa sätt, min tjänst ersätts av tre personer som hattar in och täcker upp för sextio procent av det som jag jobbade. (De kommer säkert lösa det hela, grymma pedagoger som de är). Men samtidigt är alla mina kollegor lyckliga. De fick vara kvar. Ingen flyttade på någon av dem. Jag hade känt likadant om jag fick vara kvar, så klart. Men det känns lite ensamt och jag känner mig lite liten i det hela. Jag gillar inte när någon bestämmer över huvudet på mig hur saker och ting ska te sig. Saker jag inte kan göra ett skvatt åt. Men jag tänker gilla läget, tänker fortsätta arbeta och göra det bästa jag kan för den nya grupp och det nya arbetslag jag hamnar hos. Så länge jag är hos dem är jag deras fröken/pedagog och kollega. Självklart. Men jag önskar bara att jag kände att jag spontant kunde söka mig till någon och bara skrika ut vad jag egentligen kände i det hela. Om allt som hänt den här hösten. Med min man har jag redan ältat allting, han är ju min högra hand och min stora kärlek. Men i bland behövs någon annan. Jag vet bara inte vem någon annan är alltid - har så klart ett par olika personer som jag kan vränga ur mig saker till. Men i bland önskar jag bara att det fanns fler, eller kanske snarare att de personer som jag kände för att vränga ur mig till kanske hade andra relationer till mig än de har.  Svärfar är en sådan jag alltid kan vränga ur mig till, underbart - samtidigt så vet jag ju att han är mer än tjugo år äldre än mig vilket är bra i många fall, men också innebär att det inte varar så länge jag lever - troligen. Knepigt och krångligt men ja. Jag vet inte. Det mesta känns rätt ruttet just nu i vilket fall som. Mitt i det här har jag ändå julkänslor - hur det går i hop vet jag inte egentligen det heller men.  Ingen ekonomi egentligen till något alls kring julgrejer eller presenter eller räkningar för den delen heller känns det som. Det stressar mig. Har dock julbakat med barn på jobbet, med Mannens pappas släkt, lussebullar här hemma och i dag även smält blockchoklad och hällt i formar med russin och nötter. Fullt ös liksom. Men jag söker och letar efter saker som distraherar och gör mig glad. På fredag blir det glöggmys med lite vänner, svåger och ev. kanske någon av mina syrror också om de vill/kan. Jag håller mig flytande någonstans. Samtidigt som det känns som att jag stundtals ärligt talat drunknar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela