Livet...
Det blir inte så ofta jag skriver längre. Av flera anledningar. Tidsbrist. Prioriteringsfråga. Ja, det är väl kanske samma sak egentligen. Livet rullar på liksom.
Vi letar hus fortfarande. Har nu fått veta vad vi landar på för lånelöfte och utgår från det. Har riktat in oss på hus söderut, nådåt Marks kommun i Kinna-Skene-trakten. Jag har börjat söka lite jobb nedåt de trakterna, låg inte många ute - endast två tjänster totalt i hela kommunen. Sökte båda i förra veckan. Har än så länge fått ett spännande besked där också, får se vart det hela landar. Det fanns en tänkbar öppning för mig, inte på den tjänst jag sökte men på en uppstart/nystart av förskola med samma chef. Dock med väldigt snabba besked, får se hur långt jag hinner/kan vara med i vändningarna. Men det är kul att vara attraktiv på marknaden och att en chef kontaktar mig och vill hålla kvar mig, trots att den specifika tjänst jag sökte gått vidare. Det andra lät mer spännande faktiskt. Får se, får se...
Om inte annat så är det skönt att se att det finns lösningar och utvägar på annat håll, att det finns möjligheter - oavsett hur det hela blir. =)
För övrigt så sitter både jag och min kära man hemma, passar ett njurstensanfall. Mannen fick ett i gårkväll, det första i hans liv. Helt opassande så klart och smärtsamt. Satt på akuten ihop hela kvällen i går, var hemma efter 22-tiden någon gång. Jag åkte till akuten direkt efter jobb och ett spin-pass, väntade mig en mysig hemmakväll med middag på bordet från mannen och ja. Livet vänder snabbt i bland. Tack och lov att det ändå inte var värre än vad det är. Eller, det vill nog inte mannen riktigt höra med tanke på hur ont han haft men...
Troligen ska stenen komma ut av sig självt i alla fall, den var tillräckligt liten för att göra det.
Han fick med sig smärtstillande hem, fick ta 3st/dygn. Han började med dem vid 22-tiden i går och nu är de slut alla tre. Kan bli hur som helst resten av den här dagen, beroende på om smärtan kommer tillbaka och hur starkt den gör det i så fall. Alvedon får han äta, men bara till en viss mängd där också ju.
Vi vaknade vid 6.30 och då hade han jätteont, tog en smärtstillande och sen har han sovit tills mitt på dagen. Jag gick upp och åt frukost någon timme senare, för att liksom vara redo att åka i väg till akuten igen.
Än så länge ingen mer smärta, tack och lov, hoppas det fortsätter så....
Spännande helg vi får. ;)
Eller nej. Hade kunnat hoppa det här känner jag.
Stackars man!