ikkas

Denna helgen var en guldhelg för mig. Min kära barndomsvän E var hos oss från fre-sön. Vi satt och drack lite vin ihop på fredagen och tjötade. Lördagen gjorde vi lite affärer och sedan mötte vi upp vår andra barndomsvän på stan. Åt en middag, drack några glas med gött och tjötade en massa. Helt underbart.  Vårvädret som var gjorde ju inte saken sämre direkt.

Söndagen spenderade jag och mannen hemma hos min kära bonusmami och bonuspapi, de ska snart ha visning av sitt hus och behöver hjälp att röja. Arbetade i trädgården och inomhus och grejade en hel del.

Att få ge något tillbaka till dessa fantastiska människor kändes också väldigt värdefullt och att känna tillhörigheten dit.

Gårdagen fortsatte med guld. En glass med man och svåger i solen utanför Triumfs glasscafé och sedan en härlig skogspromenad med min kära man.

Småsaker egentligen. Men så jädrigt mycket värt.

Vänner, familj, solen som lyser, lite lyx i vardagen och härliga samtal, skratt och bara få vara.

Det här har egentligen varit en rätt tuff vår på flera sätt för mig.

Jag har varit mkt sjuk, jag har fått reda på saker som ska utredas vidare, träningen har saknats och jag har fått kicka i gång den vilket var tufft åt båda håll, (att få till det mellan sjukdomar etc. och frustrerande att inte få till den ordentligt så som jag ville), det har varit rätt upp och ned på det nya jobbet och ja - det har varit fullt ös i princip hela tiden och jag har längtat till att få lite flyt och jobbat för det.

Nu känns det som att skeppet flyter igen. Det ska tas tag i vissa saker på jobbet. Träningen har jag i gång, nu har jag kört utomhusträning med promenader än så länge i denna vecka bara men på torsdag blir det spinning iaf. Det som ska utredas osv. står still i någon månad till men det är inget jag kan göra något åt på något sätt alls så det försöker jag att inte fokusera på så mycket. Det är fullt ös ännu, men mest för att jag är noga med att stoppa in saker som för mig är mer än guld värt. Framåt är dit jag vill, inte stå still, inte hänga upp mig, inte vara synd om inte något sånt alls. Bara leva och kunna säga att jag åtminstone gjort mitt bästa för att njuta av det medan det pågår, här och nu. Även om det behövs planeras, funderas, framtidstänkas, arbetas för etc. i en massa olika situationer och dylikt i livet så får det inte bara vara det som det hela handlar om. Jag har ett stort behov av att få njuta på vägen och att inte bara ha ett mål och inte göra något mer än att kämpa för det. Jag måste ha kul på vägen, jag är en njutningsmänniska I guess. Sedan kan kul innebära att jag unnar mig en glass, en heldag vid havet, kvalitetstid med personer jag älskar, tända ljus och en härlig TV-kväll eller ja, vad som egentligen - det blir vad jag gör det till. Självklart, jag har mina perioder och tid då jag bara känner mig arg, sur, ledsen och som om hela världen övergett mig. De stunderna kan i bland vara många, det är en del i mitt sätt att bearbeta saker - jag vet dock alltid med mig att jag har mer saker som får mig att le än att gråta. Därför stannar jag oftast inte så särskilt länge i mina dalar. Jag brukar säga att det är som att åka berg- och dalbana att leva. Det är djupa dalar som alla ska i genom, uppförsbackar och sedan höga topper och magkittlande, hisnande nedförsbackar. För att komma ur dalarna måste jag se topparna. Jag måste se det goda och värdesätta det.

Av någon "märklig" anledning blir det alltid lättare när solen lyser, himlen är blå och det är så lätt att ta sig för småsaker som får en att le och njuta av stunderna under lång tid. ;)

Fast jag tycker att jag med åren, om jag får säga det själv, även lärt mig att bita i och glädjas mer än vad jag är sorgsen även under hösten och vintern.

Så många fantastiska människor jag har med i mitt liv, mina goa husdjur och mycket, mycket annat.

Jag är väldigt lyckligt lottad, trots all "skit" som kan ligga och gro eller som följer mig sedan förr - herregud, det finns väldigt mycket av den varan. Hade jag bara sett den hade jag dock aldrig kommit dit jag är nu, det inser jag. Däremot gjorde den mig mer uppmärksam på allt jag faktiskt har och att arbeta med det, glädjas åt sånt som kanske egentligen är struntsaker, (exempelvis att solen lyser, att det luktar vår, en glass, tända ljus, härlig musik, undulatkvitter, spinnande katter - you name it), och att ta vara på de goda relationer och fina människor som finns i mitt liv så gott det bara går (svårt att få ihop träffar med alla så ofta som jag skulle vilja, men lika glad är jag för att ha dem i mitt liv för det).

Alla är mänskliga, alla har medgångar och motgångar som drar upp och ned en.

Jag önskar åt mig själv att fortsätta försöka se framåt och bära mig själv framåt, även om jag utåt i bland säkert kan verka eller låta mer insnöad än vad jag är - det är en del i den första delen av bearbetning för mig, den jag lämnar så fort jag bara kan. Jag är en glad skit från början tror jag, även om jag är rätt allvarsam och en sann grubblare på det också - den fina twisten på att vara människa antar jag.

Jag är så glad åt att ha min mellansyster på telefonavstånd och känna att hon finns i mitt liv trots att hon flyttat en liten bit bort. Det är skönt att vända lite frågor och tankar med henne då och då...

Hon var guldet i dag, ihop med promenaden i solskenet.

Nu är jag omladdad för en kväll på jobbet, inomhus - lagom kul när det är fint väder men jag har ju haft fördelen att få njuta av det stora delar av dagen och att få landa hemma en stund dessutom. ;)

Kortfattat om detta något virriga men glada inlägg är väl att jag är lyckligt lottad som lärt mig att hitta det och dem som är mer än guld värt/värda i min tillvaro som inte alltid varit/är så lätt att handskas med.

Det får mig att gå framåt, vilja utvecklas och framtidsplanera, sätta upp mål och samtidigt njuta under tiden.