ikkas

Hänt i tragiska veckan....

Publicerad 2010-11-12 09:37:40 i Bla Bla Bla...,

Jag känner att jag inte har så mkt tid till att skriva på den här bloggen, eller inspiration för den delen. Men den får ändå vara kvar för den gör sitt syfte för mig ändå när det verkligen kniper och jag behöver skriva av mig lite...
I dag är en sådan dag....
Det har hänt oerhört mkt i mitt liv den senaste veckan.
I tisdags fick jag besked om att jag kommer bli förflyttad från min kära avdelning och goa barn + kollegor till ett helt annat hus inom samma rektorsområde som det jag är inom nu. Anledningen är att det huset jag ska till saknar 100% och det hus jag är på behöver få bort 40% så någon som arbetar 60% ska få min nuvarande plats. Känns ju sådär om jag ska vara ärlig. De barn jag följt i snart två år och som ska börja skolan i juni får jag inte längre avrunda och avsluta med, det blir ett tack och hej mitt i terminen. Känns skit. Känns som att lämna walkover när jag har guldläge. Jag och kollegorna har under terminen lagt ned väldigt mkt jobb på att arbeta fram teamplan, tema, ett genusprojekt, dokumentation osv. osv. osv. Det sitter nu och skeppet flyter, bara att utveckla i massor. Men helt plötsligt får inte jag längre vara med i det vi har byggt upp utan ska börja på ny kula och börja om och fundera, diskutera och jaa. Hade det varit i augusti nästa år hade det känts mer naturligt. Men som det är nu känns det bara jobbigt att behöva börja med typ samma sak när man sedan ett par veckor tillbaka börjat arbeta med det vi i arbetslaget arbetat fram. Nu ska det alltså börjas om med det där arbeta fram något att arbeta med i januari igen. Suck. Dessutom trivs jag ju så gott på stället jag är. Det är en förskola som är byggd för att vara just det, lokalerna är kanon - särskilt på vår avdelning som är rymlig och härlig. Vår gård har fruktträd och är en naturgård som är rätt stor, vi har uteduschar, vi har hur mkt pysselgrejer som helst, mängder med leksaker och bra lekutrymmen. Miljön skapar väldigt goda förutsättningar för en kul och lärorik tid på förskolan för de barn vi möter. Dessutom är vi ett väldigt gott lag på hela huset, jag har nog aldrig trivts så bra på något jobb som jag gör här. Barnen jag har nu vill jag inte lämna mitt i terminen heller som sagt, vill liksom avsluta läsåret med dem som vi alltid gör. Gör ont i hela mig vid tanken på att det hela är slut för min del om typ åtta-nio veckor. Avdelningen jag kommer till är för riktigt små barn, ett-treåringar, vilket inte är helt min starka sida som pedagog när det är så många barn som det är. Jag är rädd för att bli en del i ett rullande blöjbandsbyte kan jag pinsamt nog erkänna. Men med sexton barn där de äldsta fyller tre, (det året de fyller tre lämnas de över till storbarnsavdelning i augusti), så kan jag inte tänka mig att det är särskilt många av dem som inte har blöjor. Visst, det kanske låter fjantigt. Men tänk själv. Sexton småknattar, hur många blöjor är det om dagen? Runt tre byten per barn och förskoledag antar jag? Sedan just det här att de är så små och var och en behöver så mycket vuxentid och hjälp som det är nu. Mycket lyft och jaaa...Jag är inte så lockad helt enkelt. När det rör sig om en-tre såna små godingar att hålla koll på så  säger jag inte mkt  om det, älskar verkligen den åldern på småbarn - de är så mysiga. Men jag kan i bland känna mig stressad över att inte helt hinna med alla de tjugotre fyra-femåringar vi har i den gruppen som jag är i nu och de klarar sig ändå så gott som helt själva med allting, efter jul blir det färre barn men de behöver dubbelt så mycket hjälp och vi har ändå typ fem såna små per vuxen som det verkar se ut. Det blir en utmaning utan dess like. Jag vet inte helt hur jag ska tackla det hela ännu. Försöker vara positiv, känner två av personerna jag kommer arbeta med (antingen på samma avd. eller på avd. mittemot som de samarbetar mkt med) och en tredje är höjd till skyarna som pedagog - hon ska tydligen vara en riktig superpedagog. Det ska nog lösa sig till sist. Jag är egentligen mer ledsen över att behöva lämna mitt i terminen på det ställe jag nu är, dit jag sökte mig efter min examen och allra, allra helst ville jobba, än orolig för att det inte kommer bli bra på nästa ställe. Tror säkert att det kan funka, även om jag är nojjig och undrar hur jag ska ha orken med allt som kommer med sexton småbarn. Jag vill helt enkelt inte själv heller, jag har inte sökt mig dit och allt är bra där jag är, inte så konstigt att jag får lite panik och känner mig deppig i det hela....
Nog om det...
Det är bara en omvälvande sak som hänt den här veckan, det hade gärna fått stanna där känner jag...
I onsdags runt nitton så ringde min faster mig. Hon var på väg till min farmor då, farfar hade ringt faster och varit orolig över farmor. Farmor hade inte varit uppe ur sängen på hela dagen, ingen mat, ingen dryck, inga toalettbesök. Det var första gången det hände. Men hon hade däremot varit krasslig i flera veckor och farfar hade oroat sig ett tag. Jag och faster pratade flera gånger under kvällen, faster försökte få in farmor på sjukhus - farmor är mer envis än mig i de lägena tror jag. Till slut ringde faster en ambulans. Så de åkte in till närmsta sjukhus. Jag och mannen min åkte dit, ville bara sitta där ett tag ifall något skulle förvärras och för att få pratat med faster eller farbror min som också var med farmor. Dessutom, när jag ringde mina systrar om det hela under kvällen fick jag reda på att min yngsta syster också låg på sjukhus, (samma som det farmor åkte till), så jag ville träffa henne och vara med henne efter det besked jag lämnade om farmor. En enda circus kan jag väl säga. Mannen min satt med ett tag på akuten innan han åkte hem. När kl närmade sig midnatt så gick jag in och lämnade mitt nr på akuten till de som skötte farmor och frågade om de visste vilken avd. hon skulle hamna på dagen därpå, de visste inte det men visade in mig och syrran så vi fick sagt god natt till farmor. Egentligen skulle vi inte det då, utan komma först dagen därpå men sköterskan tyckte vi skulle in en lite stund. Sa hej och hej då till faster och farbror också. Jag gick med syrran sedan kom mamma och hämtade mig, stannade hos henne över natten då hon bor på den ort där sjukhuset ligger.
I går blev jag hämtad av min äldsta lillsyrra, vi åkte och hälsade på lillsyrran och gick sedan alla tre över till farmor som hamnat på medicinavdelning. Den lilla kvinnan, inte mkt kvar av henne - blivit så liten och nätt. Som en liten fågelunge bara. Men hon var vid medvetande och helt klar. Men väldigt trött. Vätska i lungorna, infektion i kroppen, förstorat hjärta och förtjockningar på väggarna (?) i hjärtat etc. Vet inte helt vad som görs i det läget, eller om det får vara som det är - hon hade fått antibiotika mot infektionen som började bli i någorlunda skick igen åtminstone. Ska ringa till sjukhuset efter dagens förmiddagsrond som de går mellan tio-elva.
Ska upp lite senare i eftermiddag också, samt äta mat hos mamma på vägen upp eller så.
I dag har jag fått pratat med min chef och satt en tid på vårdcentralen.
Det är så mkt som hänt den här veckan så jag känner mig helt körd som människa just nu.
Jobbet, syrran, farmor. Det räcker så.
Jag kommer därför sjukskriva mig någon vecka nu, pratat med chefen som tyckte det var en bra idé i det här läget också när jag har så mkt runt mig med min familj och sådär.
Känns ju jättetråkigt att inte orka, jag har inte många veckor kvar på den där underbara avdelningen, men samtidigt vet jag ju inte hur många veckor till min farmor ännu orkar vara sig själv heller.
Får lite mer besked av sjukhuset i dag i alla fall, som de sa i går åtminstone.
Usch, såna här veckor borde inte få finnas.
Hoppas på att aldrig ha så mycket oroande, tråkigt och ledsamt att skriva om på samma gång något mer....
Så;
Snipp Snapp Snut Så Var Det Här Hemska Blogginlägget Slut.

Kommentarer

Postat av: ★Fam. Bus★

Publicerad 2010-11-12 11:55:54

Tack så mycket :)

Nu är de uppdaterat med mera bilder!



Vilar så gott de går med en buse här hemma! Hehe Hälsa oscar!



Kram o tack för kommentar!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela