ikkas

Så många hej då....

Publicerad 2010-12-21 00:03:18 i Bla Bla Bla...,

Den här veckan är den stora hej-då-veckan för min del. Det är mina sista dagar på jobbet. Jag har redan i dag sagt hej då till ett par barn och till två kollegor. På onsdag och torsdag blir det dags att säga hej då till resten. Jag tycker inte om att säga hej då, inte när jag vill att allt bara ska fortsätta. Visst, jag har på flera sätt smält det hela med att jag ska börja på ett annat ställe. Men det gör det inte lättare att säga hej då till alla gosiga barn och fina kollegor. Var inte långt från tårar i dag och bättre blir det nog inte de närmsta dagarna heller. Så många hej då, så många kära.
I morgon blir det ett stort hej då. Farmor ska begravas. Fick reda på det i fredagskväll av yngsta syrran som hört det av mamma som i sin tur sett det i tidningen. Det hela måste ha bestämts under tis-ons. Min faster skulle ringt mig men det hände aldrig. Jag tänkte först att det var väldigt dåligt att jag inte fått veta det redan kvällen som det hela bestämdes eller morgonen därpå. Men samtidigt, jag vet att min faster har fyra barn, jobbar massor och dessutom är den som på pappas sida är den driftiga som drar runt allt och hon har just nu förlorat sin mamma. Det är inte konstigt att det blir missar i kommunikationen in emellan. Jag trodde inte det skulle bli någon begravning före jul, så därför slappnade jag av lite i det hela och ringde inte heller min faster. Jaja. Det löste sig, jag kunde komma i från jobbet för begravningen, det känns skönt och viktigt. Att få säga det där hej då. Även om det är jobbigt och oskönt just där och då. Farmor ska ligga till höger om min pappa, tätt intill. Det känns bra. Så länge jag kan ta mig till min pappas grav kommer jag alltid också kunna tända ett ljus eller pyssla om farmors grav. Hon önskade att få ligga där hos pappa, jag är glad att hon fick i genom det. Lilla farmor. Det var så tyst när jag, kusiner och faster samt farbror var hemma hos farfar på tredje advent. I morgon känns det som om det blir än mer definitivt. Det kommer alltid vara tyst och tomt hemma hos farfar. Eller rättare sagt, farmor kommer saknas, alltid. Jag kan inte helt ta på det just nu, det känns för stort. Men det är dags att ta avsked ordentligt i morgon i alla fall. På självaste Thomas-dagen blir lilla farmor begravd bredvid sin stora son, min pappa eller Thomas som han också hette.
Och pappa, vart du än befinner dig i dag så hoppas jag att du kunnat fiska efter någon gammelgädda, äta dig en 88:an, krama dig en prilla "grovsnus" och kanske ta dig en tur med farmor.  Grattis på det som skulle varit din femtiofjärde födelsedag, eller vad man nu säger till någon som är död. Fyller år gör du ju inte längre men jag kommer i håg att du skulle ha gjort det i dag även om det är arton år sedan du firade din sista födelsedag (du hann vara trettiosex i ett par månader men aldrig fylla trettiosju som du skulle gjort året då du dog).
Samma dag, fast för bara tre år sedan föddes en annan människa som kommit att betyda mycket också, en liten tjej. Dotter till två nära vänner, vår bästa killkompis och hans fästmö. Henne fick vi firat i går. Kan inte fatta hur fort tiden går och hur stora de små snabbt blir. Hoppas även att den lilla juvelen haft en härlig dag i dag, vet att hon spenderade den med sin fina mamma. =)
Nu ska jag koppla av och snart sova.
Trots alla hej då och jobbiga tider så känner jag julkänslor och tycker att det är hur mysigt som helst med all snö och allt inför julen. Det är första gången på länge jag känner så. Har fått bakat lussebullar, pepparkakor (fast inte hemma), polkagris med vit choklad och ljus blockchoklad med mandlar och russin. Riktigt julat nu i adventstider och myst inför julen. Så märkligt att man kan vara så delad som jag är just nu. Trots sorg, kraschad ekonomi etc. så myser jag och njuter av juletiden som är nu. Samtidigt skönt att jag har och känner både och, att det är en viss balans mellan sorg och glädje dessutom. Trots alla hej då känns det som att det hela kommer gå, även om det kommer ta tid och även om det stundtals känns som om jag är liten och drunknar. Det finns kärlek och lycka också, det kommer hjälpa mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela