ikkas

Hörde den i går på "Så mycket bättre". Originalet är skrivet av Plura Jonsson i Eldkvarn strax efter att hans mamma dog. Lillbabs har ändrat lite i texten och gjort om låten litegrann. Grymt vackert. Även originalversionen med Eldkvarn är väldigt bra.

Tänkte direkt på min farmor när jag hörde den.

Yngsta syrran var hos oss från i går tills i dag. Svåger var också hos oss på kvällen i går. Tog det lugnt med TV och godis. I dag har vi också bara tagit det lugnt, donat med bröllopskort och sådär. Körde yngsta syrran tillbaka nu i kväll. Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag slutar att leta efter rätt fönster till rummet där farmor låg för bara några dagar sedan och kikade ut över stan. Det hade kommit upp en adventsljusstake där lagom till första advent. Den lyser inte för farmor något mer. Jag kunde inte heller låta bli att stirra ut dörren till det rum som vi gick in i under förmiddagen i fredags för att få en stund med farmor, ett farväl. Den dörren är väl synlig när man bara kör förbi sjukhusets framsida. Det sitter på ett litet hus som är kopplat till långa, breda, småläskiga gångar under sjukhuset - bårhusets korridorer. Får rysningar bara jag tänker på det och vill verkligen inte förstå eller tänka att det är någonstans där som farmor finns nu. Eller, inte farmor egentligen, men den kropp som var vår farmors i alla fall. Önskar så att jag fått några år till med henne. Har alltid önskat att hon ska få bli gammelfarmor, hade så gärna velat ha henne med ett tag till. Hennes egen mamma blev en bit över nittio, någonstans har jag vetat att farmor nog inte skulle bli lika gammal men ändå tyckt att möjligheten fanns ju ändå - även om hennes rökning minskade chansen. Nej, fy för det här. Allting är över, hon finns inte mer. Inte mer än i mitt hjärta och själ, förevigad i mitt minne.