ikkas

Sent i gårkväll fick jag först ett sms av mamma, sedan ett samtal av min yngsta syster J. Hon är tillbaka igen, tjugofyra timmar har gått sedan dess ungefär, känner mig ännu som ett vrak. Är besviken på henne för det hon gjort. Jag brukar vara glad, stolt och tycka att det är två väldigt starka yngre systrar jag har. Jag tycker fortfarande det, men just nu är jag lite mer besviken på min yngsta syster. Rädd för att hon inte är tillräckligt rädd om sig själv. Hon behöver få hjälp, ta emot den, söka upp det som är bra för henne. Inte tvärtom som hon gjorde i helgen...

Men nu är hon tillbaka på spåret igen i alla fall. Det bästa hon kunde göra för sig själv...



Jag har suttit och kämpat med en lång rapport i dag, deadline på att skicka ett utkast vid tre i eftermiddags, tur att jag skrev en del i fredags. Jag klarade min deadline, var en halvtimme tidig, vilket jag inte trodde att jag skulle. Var alldeles för trött i huvudet. Men antar att jag får en del att komplettera på rapporten innan den ska in och vara helt klar.

För övrigt skrev jag på anställningsbevis i går på eftermiddagen. Nu tillhör jag en förskola i Partille på heltid från och med den nittonde januari nästa år. Stället jag helst ville arbeta på. Det känns mer än underbart.

Lite positiva saker har alltså skett i höstmörkret, trots alla trubbel i helgen....