ikkas

En fest, två babysar och en middag...

Publicerad 2008-11-23 23:48:13 i Bla Bla Bla...,

Helgen har verkligen rusat i väg, fråga mig inte vart den tog vägen - jag hann knappt själv se den innan den var borta igen. Jag har spenderat den korta stund som den varade med att skriva ex.jobb, sova, umgås med vänner och vagga babysar. Gårdagen sov jag så länge som jag inte gjort sedan i somras, vaknade strax innan elva mot mitt vanliga åtta-nio som jag annars brukar vara klarvaken, eftersom jag går upp en-tre timmar tidigare på vardagarna. Efter dess gjorde jag en massa inget i ett par timmar, hade ingen matlust så fick inte i mig något att äta. Satte i gång med lite ex. jobb. Pälskling lagade middag, vi åt tillsammans sedan var det dags för mig att dra vidare. Var på fest hemma hos en killkompis i går, massor med folk blev det där - många kära återseeenden. Folk jag inte sett på ett-två år  var där. Jag tog det dock väldigt, väldigt lugnt. Drack vatten och två och en halv folköl. Drog mig hemåt vid halv ett, dock missade jag bussen på grund av att så många av mina mindre nyktra vänner absolut skulle kramas och ramla runt i ett antal minuter. Var hemma först vid tre - underbart! Hann äta lite vid centralen innan dess,  bli tillfrågad om taxi ettusenfemhundra gånger på de trettio-trettiofem minuterna jag totalt spenderade vid centralen. Säger någon ordet taxi i min närhet den närmsta veckan får de stryk. Vad är problemet? Jag står framför en dörr dit uppenbarligen en buss jag vill åka med kommer inom sådär femton minuter, ändå kommer det fram idioter och frågar om jag vill ha taxi. Det finns faktiskt ett ordnat taxisystem borta vid tågen sedan ett tag tillbaka där de seriösa taxichaufförerna håller hus. Vill jag ha taxi går jag dit, eller så ringer jag minitaxi eftersom de är billiga...

Anledningen till att jag tog det lugnt och åtminstone hade planer på att vara hemma i tid var för att jag dels visste att jag hade ex.jobb att göra på förmiddagen och för att jag i dag lovat bort mig till min kära väninna, "Poffas". Hon fick tvillingar den fjärde november och pappan till dessa små underverk är över på Irland och jobbar med det hus som hela lilla familjen snart ska bo i. Han är från Irland och där finns inte något som heter pappa-ledighet, åtminstone inte mer än i två veckor. Så jag tänkte att min kära "Poffas" behövde lite hjälp, lovade bort mig dit för ett par dagar sedan. Lovade att laga middag åt henne och hjälpa till med småknattarna. Pallrade mig dit till halvfyra, lagade mat och umgicks med "Poffas" samt en annan väninna som också var över. Sedan var det full rulle med de små liven, de slumrade och var någorlunda lugna när vi åt i alla fall. Sedan fick jag vagga den lilla grabben, S, han höll i gång ett tag. Efter dess började hon, lilla L. Sedan skrek de båda i kör ett tag också. Jag, "Poffas" och andra väninnan gick upp till affären en sväng, väninnan blev hämtad med bil där. Jag, "Poffas" och dubbelkärran var inne i affären en sväng, sedan en skön promenad längs med hamnen. Dock med skrikande S halva vägen. Resten av kvällen gick åt till att vagga dem båda, jag matade båda två i omgångar med flaska, vaggade mera. Suttit med böjd rygg så gott som hela tiden när jag hållt babysarna, känner mig som åttio år nu ungefär - försöker sträcka ut ryggen så gott det går. Träningsvärk i armarna efter att ha haft de små. Jag behöver börja träna uppenbarligen. Är helt slut i kroppen och i huvudet. Ändå var det hur mysigt och gott som helst. De är helt underbara de små liven. Dock så har jag min "Poffas" i tankarna nu, jag åkte i från henne, S och L vid tio, nu är det snart matdags igen för de små, sedan om ytterligare tre-fyra timmar igen. Det är långa nätter och långa dagar, finns ingen ände liksom. Ändå är det något av det mäktigaste någonsin, de är och blir livet på så många sätt och vis de där små knattarna. Jag går nästan fortfarande runt och vaggar och vyssjar utan att ha någon baby i famnen. Känns väldigt tyst och tomt här hemma. Otroligt hur snabbt man faller in i det där.  Dock är jag faktiskt just i kväll glad över att få krypa ned i min säng, värma mina tår på Pälskling och somna sött. Det har varit en lång, händelserik helg och jag vet ju att jag har ex.jobb att skriva i morgon med min skrivpartner...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ikka

Hej! Jag skriver om ditt och datt - eller kanske snarare om mitt och katt, för att vara mer specifik. Den här bloggen handlar om min tid på jorden, om allt mellan himmel och hav. Katter, trädgård, husliv och en salig blandning med sånt jag känner för att berätta om. Välkomna till mig!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela