Livets härliga vändningar...
Tänk vad livet tar snabba och härliga ändringar i en del situationer...
I veckan, under onsdagskvällen så var vi hos min Pälsklings mamma med man, hade då varit och tittat på en lägenhet här i området dagen innan, en lägenhet vi inte var intresserade av efter den visningen. Mannen till Pälsklings mamma satt då vid datorn och kikade runt lite på lägenheter i Partille. Han fick fram en lägenhet som vi helt missat, för vi kände igen adressen och trodde att det var en annan lägenhet som vi sett tidigare i somras och som inte alls var i vårt intresse. Men den lägenheten som han fick fram var en helt annan lägenhet, så himla fin och stilren, lagom stor - perfekt med andra ord! Visningen på den hade dock redan varit, men det var samma mäklare som hade denna perfekta lägenhet som även hade de två tidigare lägenheter som vi tittat på de närmsta två månaderna. Budgivningen hade inte officiellt satt i gång, men det gick bra att lämna ett bud ändå sa mäklaren när jag pratade med henne. Vi lämnade ett bud, samt fick möjlighet till en privat visning på fredag. Tyvärr åkte Pälskling till Sthlm tidigt den morgonen, han är där ännu, men jag fick möjlighet att se "vår skönhet" som jag kallade den då.
Under torsdagskvällen fick vi veta att budgivningen tog paus tills morgondagen, vårt bud var då det som låg. Lägenheten var våran under natten. Vilket innebar att jag gnagde naglar hela den natten i princip, somnade runt 3-4. Morgonen därpå fick vi också veta att alla övriga från gårdagen, fyra budare, hade lagt sig. Men däremot kunde ju fortfarande någon ny lägga ett bud.
Visningen på "skönheten" var vid 11-tiden på fredagen, knappt så jag kunde hålla mig tills dess kan jag säga. Men när jag kom in i lägenheten så vågade jag knappt röra mig, rädd för att vakna ur en dröm. Allt var så vackert, de nya fina valnötsgolven i kök och sovrum, fräscha tapeter överallt och fondväggar. Helt nytt kök från i år, kyl och frys var inte ens använda. Spotlight inbyggt i halltaket som strålade ned på mig som små stjärnor. Ett väldigt ljust silvergrått änglasovrum.
När jag gick ut ut lägenheten, den som då var vår eftersom vi lagt det senaste budet dagen innan, vilket även hållt i sig tills efter visningen varit, så ringde jag min Pälskling direkt. Jag sa till honom att om vi skulle få den här lägenheten, vilket jag vågade tro att vi faktiskt kunde få, så hade vi köpt paradiset.
Men då var klockan 11 på dagen, budgivningen skulle hålla på till kl. 15 samma dag. Det var ett par väldigt nervösa timmar kvar av budgivningen. Jag var Allum runt, köpcentret som ligger ca 5-8 minuters gångväg från lägenheten jag var på visning för. Jag lyckades koncentrera mig i bokaffären där jag köpte present till Pälsklings mormor, som på tal om henne hade ett väldigt trevligt kalas igår...
Efter bokköpet åt jag en bit mat, sedan hade jag möte med chefen. Under tiden som jag strosade runt i Allum kom ett bud till, ett högre än det vi lagt. Men jag valde att lägga högre, efter att ha haft telefonkontakt med Pälskling.
Under mötet med chefen, vilket började vid 13.30 hade jag bara en sak i huvudet -inga fler intresserade människor till "vår skönhet", låt vårt bud ligga!
Inget mer bud ramlade heller in under mötet jag hade med chefen, detta varade till strax efter 14. Jag ringde då vår mäklare, hon sa att hon för säkerhets skulle pratat med de två som varit med och lagt de senare buden under budgivningen dagen därpå, de ville helt säkert inte vara med mera. Det stod nu mellan oss och en annan budare och det var ungefär 20-30 minuter kvar av budgivningen. Jag väntade på en buss hemåt, gick i cirklar runt busshållplatsen, måste sett bra komiskt ut. När bussen jag satt på nästan var nere vid Allum där jag skulle byta buss ringde mäklaren. Ingen hade budat över oss, så såvida säljaren körde med schysst spel och inte skulle ta någon annans bud trots att budgivningen var över, så var lägenheten VÅR sa mäklaren. Jag höll på att sätta mobiltelefonen i halsen när hon sa detta, mina ben hade varit som spagetti hela dagen, så jag var helt i upplösningstillstånd. Jag började ringa runt och sms:a folk om den glada nyheten. Jag vågade tro att drömmar kan bli verklighet, jag var säker på att om vi klarat budgivningen så skulle inget ändra på sig, säljaren skulle sälja sin lägenhet till oss. Än så länge är det vårt bud som gäller, ingenting har ändrats, jag skriver på papper kl. 16 idag.
Det känns så overkligt, jag har inte förstått att lägenheten faktiskt är vår ännu, har ett pappershäfte med kalkyler och fina bilder (går inte att ta annat) av lägenheten - välbläddrat och läst. Bestämde mig för att fira det lyckade köpet, var ute med två kusiner i fredags. Kom hem alldeles för sent, sov ingenting nästan, sedan var det kalas igår, ett trevligt sådant men jag var så trött och bakis att det höll på att kosta mig mitt liv tror jag. Det kändes så i alla fall. Alla Pälsklings släktingar på hans mammas sida har sett bilderna av lägenheten, hans ena moster som jobbar på banken där vi tar lån har kollat kalkylerna och säger att det ser bra ut, hon var med och hjälpte till när denna bostadsförening startade upp i våras, hon visste vem vår bankman var och vem vår mäklare var. Hon trodde på vårt köp, sa att det var ett bra köp. Kändes tryggt. Och igår så kändes det mera verkligt att lägenheten var vår, när man diskuterade om den på det viset. Men idag känns det helt skumt igen, känns helt tomt på ett sätt, fast på ett lyckligt sätt, som om en del av lyckan svämmat över och bubblar runtom mig för att all denna lycka inte fick plats inuti min kropp. Magkänslan, tankarna om lägenheten - allt är så rätt och känns så himla bra. Jag kallade lägenheten vår och hade redan flyttat in under onsdagskvällen-torsdagsmorgonen (sov inget den natten heller alltså).
Nu kan jag på riktigt säga att lägenheten är vår, och ännu mer verkligt blir det om ca 4,5 timma.
Nu förstår jag varför vi inte fick den 3:a vi tittade på här i området tidigare i somras, eller att magkänslan och intresset för den 4:a vi också tittat på i samma hus var så vagt, den här lägenheten fanns ju runt hörnet och behövde en köpare!
Summerat;
Dagens I-landsproblem;
Lalalalallaaalllaaaaaaaaa! Va? Sa nån problem? Vart då någonstans?
Dagens bästa;
Har ni inte förstått det så läs mitt inlägg en gång till. För er tröga som ändå inte förstår det, så är "vår skönhet" den bästa nyheten på många år och det kommer den hålla sig som för alltid hoppas jag... "Å så levde de lyckliga i alla sina dagar..." =)
I veckan, under onsdagskvällen så var vi hos min Pälsklings mamma med man, hade då varit och tittat på en lägenhet här i området dagen innan, en lägenhet vi inte var intresserade av efter den visningen. Mannen till Pälsklings mamma satt då vid datorn och kikade runt lite på lägenheter i Partille. Han fick fram en lägenhet som vi helt missat, för vi kände igen adressen och trodde att det var en annan lägenhet som vi sett tidigare i somras och som inte alls var i vårt intresse. Men den lägenheten som han fick fram var en helt annan lägenhet, så himla fin och stilren, lagom stor - perfekt med andra ord! Visningen på den hade dock redan varit, men det var samma mäklare som hade denna perfekta lägenhet som även hade de två tidigare lägenheter som vi tittat på de närmsta två månaderna. Budgivningen hade inte officiellt satt i gång, men det gick bra att lämna ett bud ändå sa mäklaren när jag pratade med henne. Vi lämnade ett bud, samt fick möjlighet till en privat visning på fredag. Tyvärr åkte Pälskling till Sthlm tidigt den morgonen, han är där ännu, men jag fick möjlighet att se "vår skönhet" som jag kallade den då.
Under torsdagskvällen fick vi veta att budgivningen tog paus tills morgondagen, vårt bud var då det som låg. Lägenheten var våran under natten. Vilket innebar att jag gnagde naglar hela den natten i princip, somnade runt 3-4. Morgonen därpå fick vi också veta att alla övriga från gårdagen, fyra budare, hade lagt sig. Men däremot kunde ju fortfarande någon ny lägga ett bud.
Visningen på "skönheten" var vid 11-tiden på fredagen, knappt så jag kunde hålla mig tills dess kan jag säga. Men när jag kom in i lägenheten så vågade jag knappt röra mig, rädd för att vakna ur en dröm. Allt var så vackert, de nya fina valnötsgolven i kök och sovrum, fräscha tapeter överallt och fondväggar. Helt nytt kök från i år, kyl och frys var inte ens använda. Spotlight inbyggt i halltaket som strålade ned på mig som små stjärnor. Ett väldigt ljust silvergrått änglasovrum.
När jag gick ut ut lägenheten, den som då var vår eftersom vi lagt det senaste budet dagen innan, vilket även hållt i sig tills efter visningen varit, så ringde jag min Pälskling direkt. Jag sa till honom att om vi skulle få den här lägenheten, vilket jag vågade tro att vi faktiskt kunde få, så hade vi köpt paradiset.
Men då var klockan 11 på dagen, budgivningen skulle hålla på till kl. 15 samma dag. Det var ett par väldigt nervösa timmar kvar av budgivningen. Jag var Allum runt, köpcentret som ligger ca 5-8 minuters gångväg från lägenheten jag var på visning för. Jag lyckades koncentrera mig i bokaffären där jag köpte present till Pälsklings mormor, som på tal om henne hade ett väldigt trevligt kalas igår...
Efter bokköpet åt jag en bit mat, sedan hade jag möte med chefen. Under tiden som jag strosade runt i Allum kom ett bud till, ett högre än det vi lagt. Men jag valde att lägga högre, efter att ha haft telefonkontakt med Pälskling.
Under mötet med chefen, vilket började vid 13.30 hade jag bara en sak i huvudet -inga fler intresserade människor till "vår skönhet", låt vårt bud ligga!
Inget mer bud ramlade heller in under mötet jag hade med chefen, detta varade till strax efter 14. Jag ringde då vår mäklare, hon sa att hon för säkerhets skulle pratat med de två som varit med och lagt de senare buden under budgivningen dagen därpå, de ville helt säkert inte vara med mera. Det stod nu mellan oss och en annan budare och det var ungefär 20-30 minuter kvar av budgivningen. Jag väntade på en buss hemåt, gick i cirklar runt busshållplatsen, måste sett bra komiskt ut. När bussen jag satt på nästan var nere vid Allum där jag skulle byta buss ringde mäklaren. Ingen hade budat över oss, så såvida säljaren körde med schysst spel och inte skulle ta någon annans bud trots att budgivningen var över, så var lägenheten VÅR sa mäklaren. Jag höll på att sätta mobiltelefonen i halsen när hon sa detta, mina ben hade varit som spagetti hela dagen, så jag var helt i upplösningstillstånd. Jag började ringa runt och sms:a folk om den glada nyheten. Jag vågade tro att drömmar kan bli verklighet, jag var säker på att om vi klarat budgivningen så skulle inget ändra på sig, säljaren skulle sälja sin lägenhet till oss. Än så länge är det vårt bud som gäller, ingenting har ändrats, jag skriver på papper kl. 16 idag.
Det känns så overkligt, jag har inte förstått att lägenheten faktiskt är vår ännu, har ett pappershäfte med kalkyler och fina bilder (går inte att ta annat) av lägenheten - välbläddrat och läst. Bestämde mig för att fira det lyckade köpet, var ute med två kusiner i fredags. Kom hem alldeles för sent, sov ingenting nästan, sedan var det kalas igår, ett trevligt sådant men jag var så trött och bakis att det höll på att kosta mig mitt liv tror jag. Det kändes så i alla fall. Alla Pälsklings släktingar på hans mammas sida har sett bilderna av lägenheten, hans ena moster som jobbar på banken där vi tar lån har kollat kalkylerna och säger att det ser bra ut, hon var med och hjälpte till när denna bostadsförening startade upp i våras, hon visste vem vår bankman var och vem vår mäklare var. Hon trodde på vårt köp, sa att det var ett bra köp. Kändes tryggt. Och igår så kändes det mera verkligt att lägenheten var vår, när man diskuterade om den på det viset. Men idag känns det helt skumt igen, känns helt tomt på ett sätt, fast på ett lyckligt sätt, som om en del av lyckan svämmat över och bubblar runtom mig för att all denna lycka inte fick plats inuti min kropp. Magkänslan, tankarna om lägenheten - allt är så rätt och känns så himla bra. Jag kallade lägenheten vår och hade redan flyttat in under onsdagskvällen-torsdagsmorgonen (sov inget den natten heller alltså).
Nu kan jag på riktigt säga att lägenheten är vår, och ännu mer verkligt blir det om ca 4,5 timma.
Nu förstår jag varför vi inte fick den 3:a vi tittade på här i området tidigare i somras, eller att magkänslan och intresset för den 4:a vi också tittat på i samma hus var så vagt, den här lägenheten fanns ju runt hörnet och behövde en köpare!
Summerat;
Dagens I-landsproblem;
Lalalalallaaalllaaaaaaaaa! Va? Sa nån problem? Vart då någonstans?
Dagens bästa;
Har ni inte förstått det så läs mitt inlägg en gång till. För er tröga som ändå inte förstår det, så är "vår skönhet" den bästa nyheten på många år och det kommer den hålla sig som för alltid hoppas jag... "Å så levde de lyckliga i alla sina dagar..." =)
